Hvad som likväl bådar mest ondt, icke blott åt denna minister, men kanhända äfven åt Ludvig Philips dynasti och Frankrike, egentliga orsaken till tumultet på gatorha, är den ytterliga nöd som råder ibland hufvudstadens arbetsklass. Industriens utveckling har här, mer äh på något annat ställe, satt arbetarne i beroende af -kapitalernas eirculation i rörelsen, hvilket förut födde hundrade tusentals, men nu icke tiondedelen, och icke skall göra det så länge den närvarande osäkerheten råder i allt ting. Ofta hör man skaror af arbetare förgäfves ropa efter bröd: kapitalisten, den skyggaste varelse bland menniskor och djur, ser främst efter säkerhet: af afxastningen komner. i andra rumiaet, och så länge ränte. bärande fonder finnas till köps, får industri en tills vidare stå efter. Ensamt detta skäl ger således mången deputerad, som i öfrigt är högst missnöjd med förvaltningens anda, orsak att votera med ministeren, och menmiskovännen kanej tadla det, då det närvarandes intressen och behofver otvifvelaktigt böra vika för mera allägsna syftemål, Dessutom göra ministrarne allt för att verka på opinionen. Icke nog dermed att den har tvänne af de rikaste journal-bolagen till sin disposition: Debats och Messager des Chambres; den underhåller äfven på sin, d. v. s. förmodligen på statens bekostnad, tveune andre: Za France Nouvelle och Fournal de Paris, hvilkas deficit kan räknas uppgå till omkring 220,000 francs. Detta är ändock icke nog: Efter den här ofvan omtalta debalten, läto ministrarne ur Monitören (officiella bladet) aftrycka 10,000 exemplar af Sebastianis och fhbierss tai, hvilka sedan kringspriddes genom 500 kolportörer, för 2 sous stycket. Denna åtgärd vidtogs för att sprida kunskapen derom äfven till den lägre klassen, som icke har råd att köpa tidningarna, hvilka kosta 6 28 sous (omkring 3 sk, b: co) för Jösa AN en penning som nu vore cen önskvärd dagförtjenst till lifsuppehälle för mången arhetare. — — Tidningarnes debit, hvaraf man plär sluta något till tänkesältet kos nationen, anses nu approximativt vara följande: Constitutionel , den äldsta oppositions-tidningen, moderat: 11,000 abonnenter; Za 6azette , Legitimitetens och Carlisternas blad, g9,0v0; (Härvid observeras dock att utländska .mnissionerne uppköpa exemplar deraf till gratis utdelning i provinserna, för stora summor.) Le Temps, moderat oppositionsblad, nära g,000; Journal des Decbats, 8,500; Messazer , Hr Periers tidning, 5.500; National, den radikala oppositionens blad, J3d5oo; Ze Globe, St. Simonismens journal, netdelas nu till vissa personer för intet, sedan en betydlig fond blifvit samlad genom subscription, emedan prenumeranterne upphörde. De öfriga tidningarna hafva ett tll dessa oiemförliet mindre antal abonnen