de Polska ärenderna; samt om Juli-revolu tionens grundsatser. Ett enskildt bref från Paris af den 27 September, hvaraf vi äro i tillfälle att meddela ett utdrag, kastar ett icke obetydligt ljus öfver denna omständighet. i Tvänne saker sysselsätta i denna stund de liflige och eldfängde Fransosernes uppmärksamhet; Polens missöde och Ministerens seger i Deputerade kammaren, fro de ämnen, om hvilka man bör talas på bule— varderna, i kaffehusen, 1 läsekabinetterna hvarest annars är tyst som muren, ja till och med af det täcka könet, som föga efterger männerne i politiserande, serdeles sedan Marion Delorme och andra historiska äms oven upptaga repertoirerna på alla theatrar. — Emot Sebastiani (Utrikes Ministern) är förbittringen utomordentlig. Efter Grefva Guilleminots återkomst från Constantinopel och det rykte som går att han ämnar anklaga Ministern, är denne föremål för de hårdaste, och som jag tror till en stor del oförtjenta tillvitelser. Så hörde jag härom dagen en Läkare på en cafZ vid Rue St. Honore öppet beskylla hocrom att vara hesoldad af Ryssland, och endast hafva tillställt Belgiska invasionen för att afleda uppmärke samheten från Polackarne. Denna känsta af harm var så allmän, att om frågan ap gående den utrikes politiken hade förekonte mit för tio dagar sedan, eller före den 19, hade Ministeren otvifvelaktigt legat under i kammaren och måst stryka på foten. Men nu kommo oroligheterna. De olyckor och uptraden som härvid egde rum, fastän några talrika våldsamheter ej utöfvades, bör jude uppskrämma mången och väckte ruktan för anarki och en våldsam omstörtning, men i synnerhet var det folkskockningen utanför Deputerade kammmarn, ropen och oväsendet som hördes in, hvilka efter hvad här allmäut tros bestämde mången ibland de Deputerade, att af två onda ting. välja det minsta. Allt detta oaktadt vtar det efter den framgång Maugnuin rönte af sitt tal och den förbittring och ilska hvarmed Ministrarne utforo första dagen, en verklig surprise för kammaren sjelf, då rösterna uppräknades, att finna en så talrik pluralitet. Jag var närvarande på åhörarnes tribun och blef således sjelt vitine härtill. Nyss förut var en annan Öppen omröstuing i samma ämne, då de sittande och de stående voro så ungefär lika till antalet, att ingen skillnad kunde mäss kas; men några deputerade begärde slus ten votering, och resultatet blef anverluy da Detta har gifvit några af tidningarne anledning, att anklaga kamaren, för det ledamöter finnas, som i tysthet gynna ministrarne, men icke vilja äfventyra sin popularitet och derföre förblifva på venstra sidan. Någon fullständig seger kan i allt fak ännu icke anses såsom vunnen afminisitren, och det anmärkes i detta afseende sår