neder alllla skall betrakta som ell nesigt brott, förklaras af honom rent ut för rätt. Det var, säger han, alldeles enligt med akernas vanliga gång, att betydande persoer, som blifvit missnöjde med den dåvaande herrskaren, sökte förbereda en annan ingens ordning ...... den rättmätiga throen skulle förhjelpas. till seger öfver revoutionen; men just detta förekommer den evolutionära thronens förblindade anhänare såsom affall, förräderi och sammanvärjniog, — Monarkernes intåg i Paris leremot var ett skådespel af hög natur och väckte stora känslor. Hvem skulle kunna tro, att en öfverspånd nhängare af Statens historiska element och f legitimiteten skulle göra sig till försva— are af Konungariket Sachsens. orättvisa tyckning, hvarigenom till en del kärnan af rfländerne röfvades af Preussen? Men Menel är sjelf Preussare, och för detta måste rela den id, som ligger till grund för och ;enomgår hans arbete, genast vika. Det allas att skrifva historien!! Mot den fallne Napoleon är Menzel icke rligare än mot verldsbeherrskaren? Bland kälen. till hans återkomst från Elba förtiser han helt och hållet det enda, som. fullomligt rättfärdigar den och ger den af Menzel förgudade Heliga Alliansen sin räta stämpel — den allmänt kända, att Consressen i Wien redan, i trots af alla tractaers helgd, hade beslutit förllytta Napoleon ill S:t Helena. Att författaren icke vill medgifva Napoeon, en. enda känsla af ädelbet eller blott :en mensklighet, har man af det föregåenle inhämtat. I hela detta verk igenltinnes också af de allmännast kända vackra dragen ir hans lefnad, icke mer än ett enda, Herigens af Angoultme frigifvande efter återsomsten. från Elba; men att detta var en idel handling vill Menzel naturligtvis ej tillstå. Han tar i thy sin tillflykt till följande vidunderliga gallimathias: den återkommande äfventyraren vände sig nu, då han stod ensam, mot det segrande Europa, öfvergilven af den. sjelfförtröstan, hvarmed ran. elfva år förut, genom Enghiens mord, trotsat det besegrade Europa. Han föredrog lerföre mord genom förtal framför en förnyelse af denna blodiga gerning. Det ord an slungade mot Bourbonerne:? De hafva ingenting lärt och ingenting glömt, blef en ösen för dem ...... som efter den ytliga bildning de erhållit, ansågo. Kejsaredömels revolutionära grundval mera äkta och tidewvarfvet vardig, än Bourhonernes thron. Utom det att Menzel bordt, efter den enkjaste logik, finna att ett inafalls mördande kraft endast kan ligga i dess träffande tillämpighet och. ingalunda 1 acus personlighet som yttrat det, hur kan han vara till den grad enfaldig. och förblindad, att i etc infall söka grunden till Frankrikes, ja Europas oförsonlighet mot de gamla dynastiervte! Nej,