LITTERATUR. (Forls. fr. N:o 233). Får tids historia från Fredrik II:s död, af Carl Adolf Meviel, öfversatt af Chr, Stenhammar. fivad Menzel mest hatar i revolutionen är, som man ser, just dess egenskap al revolution?). Folken borde ha väntat til! dess de upplyste Furstarne och Ministrarne funnit för godt att till dem utminutera den frihet bvaral dem gjordes behof, Men, de: ovdJa en gång cjordt, kunna dock ännu folkev bjeipas, (menar, sem vi längre fram få se, förfaltaren) om de blott rppigtigt kastade sig I arwrrac på den åtvitörda Jlegitiuviteten och Hiilisa Alöancen. Dessas evärGeliga bestånd betviflas icke af Menzel ännn år 1323, och detta må vara nog sagdt om hans blick gom flistoricus och hetraktare af tidens tecken. hen vi äterkowrsa till revolutionen. Penne är bos vår författare blott en onfbruten bedja af blodscener, en verklig styggelse. Med föga eritisk feggrannhet har ban eammanletat allt det ohyggliga i franska revolutions-historien, och utbreder sig deröfver med ett slags skadefröjd, under det hav å andra sidan förtiger elier lätt öfverfar ellt hvad som kunde gifva dager åt den mörka taflan. Utom det fördömliga i en sådan oärlighet, har den äfven ett på den PR ) Jemför kärmed Professor Geijers afhandling om Freodal!ism och republikanism, der ungefär :anma sats uttryckes.