2 AA had hed v sen på den närvarandes bekostnad, så har åetta ingalunda sin orsak i någon förkärlek till personer. Men då vi voro de, som råkade först förklara vår tillfredsställelse öfver den nya sakernas ordning inom iheateradministrationen, hvilket också förmodligen gifvit anledning till den ministeriella stämpel Stockholms-Posten och Favoritbladet gifvit oss, så känna vi af sådar anledning, mera för vår egen, sakens och allmänhetens skull, än för StockholmsPostens, oss skyldiga, att taga Harbrors resonnemanger i skärskådande , önskande atl det måtte honom väl bekomma. Alltsedan theatern öppnades denna speltermin, har Stockholms-Posten varit i synbar vånda och derunder aflat en mängd artiklar, hvaribland den sista — i tre pumror — slutar sig med det resultat, att Gr Pukes administration, jemförd med den närvarande, inför den oväldiga sanningens (Stockholms-Postens) domstol i sjelfva verket blir den vinnande (anmärkom i förbigående blott ovälden deri att jemföra resultatet af 35 års styrelse hos den ena och några månaders hos den andra, då den ena emottog verket med några tusen Riksdalers behållning i kassan och lemnade en utsliten repertoire och 30,000 R:dr skuld i arf åt sin eftesträdare; hvilka svårigheter dessutom ökats af en sjuklighet inom personalen hvarpå förut icke gifvit: exempel). WVi deltogo aldrig i smädelserna mot Gr. Puke, fortfar Stockholms-Posten. — Tlan ver ett ständigt föremål för vissa tidningsredactioners klander; hvad hälst han gjorde, äfven det lofliga och otadeliga, fördömdes m. m. Men bhvarföre upplyste och tillröttaviste Stockholms-Postens utgifvare icke detta i den tiden, då deraf gjordes behof? fi varföre dubbar han sig nu till Gr. Pukes vapendragare, då ingen anfallit hans husbonde? Hade icke Kapten Lindeberg, under de nära fyra år då Gr. Puke, som han påstår vrätltvist smädades, äfven sitt blad, för att något litet vägleda publikens omdöme? i denna angelägenhet? Ännu mer: om Gr. Pukes förvaltning var så: lycklig, bh varföre äflades Stockholms-Postens utgifvare sjelf, att rycka theater-spiran ur hans hand och ingaf, i oträngdt mål, sin ansökniog till K. Maj:t att flux få öfvertaga theatern, hvilken inlaga han till yttermera visso tryekte i sin tidning? — Den rättvisa som nu lemnas den afgångne, kommer något sent och, som det tyckes, af andra motiver, än blott att göra rätt. När man påminner sig de flera ansökninar Stockholms Postens utgifvare gjort hos K. M:t, att få avlägga egen theater, eller i nödfall få, taga den kongliga på entreprevad, erhålla hans omdömen som theater-kritikus en verkligen rolig märkvärdighet. alla, som besöka spektaklerna, veta huru många goda stycken man ofta får umbäöära en stor del af theaterns skuld, o. v.3; så sak. Fru Eriksson kan nemligen remplaceras af M:llne Lindman och Högqvist; M:lle Widerberg och Fru Enbom af Eleverna Ficker o. s. v. Litet längre ned säger han väl, att man ej förr än om ett par år karm dömma om de sednares talang, och detta synes väl stå något i strid med påståendet, att de genast skola doublera scenens mest omtyckta sångerska, men sådant faller sig ej så noga. En fråga deremot.som den minst bevandrade i theaterväg skulle vilja göra, är denna? behöfdes det då ingen tid för doubler att instudera stora sångoch tal-roller, eller rekryterar man en repertoir som ctt landtvärn? Då man t. ex. hör omtalas, att en sångerska i flera månader studerar ett parti, innan hon upträder på scenen, kan man då begärn, att ett par elcver skola vara färdiga, att inom några veckor spela hvad roll som halst? Om det är sannt som Stockh:s Posten såger, att den nuvarande Direktören försakar de flesta af sina fördelar. som åtfölja tjensten; att han icke emottar någon lön; att han, genom begagmande af enskild kredit och tillgång, anskaffat medel till betäckande af är ju detta dock något, och vi skulle önska, att sådant blefve en plägsed hos alla embetemän i våra dagar. Hvem vet, om Stockh:s Postens utgifvare sjelf, med uppoffring af sitt lugn, sitt anseende hos opinionen och sin economiska fördel, (såsom han uttryckte sig i inlagan till K. N:t) skulle gjort mera, i händelse K. M:t bifallit hans und. ansökning att blifva Direktör? De framgångar Hr Collberg och Mamsellerna Ficker haft, skrifvas af Stockh:s Posten alla på Gr. Pukes räkning, emedan ban — engagerat dem. Vi hafva också icke hört någor räkha nuvarande styrelse till förtjenst, att den engagerat ifrågavarande sujetter, men välatt den vetat använda dem med synbar fördel. Efter hvad vi hört skulle Hr Collbergs debut under Gr. Puke varit bestämd i Spelarens roll. De som sett hans debuter i Seid, Rudolf (i Korsfararne) och Häftiga Friaren, samt nu senast sågo honom upträda i Spelaren , torde kunna dömma om Hr Collberg förlorat på byte af Direktör. Det försäkras äfven, at! Hr Collberg af Gr. Puke blott var engagerad på sex månader och beböill sin plats i banken; men af nuvarande styrelsen blifvit formeligen engagerad för ere år. Hvad Mamsellerna Ficker angår, så kan man t. ex. knapt iro, att den, som i vintras visade sig i Testamentet , är densamma, bvilken nu upträdt i Lilla Matrosen, så mycket har bon dessa senare månader vunnit. Skulle Stockh:s Postens logik stå fast, så skulle äfven Hr Berg t. ex. icke ega förtjensten af utbildandet utaf fru Enboms sång, utan den Direktör, som först engagerade henne i Chören.