lågt gående framställning; som dock ingenting annat betyder eller etis kan betyda, än helt enkelt: en jämn stil; som Verkligen tillhör företrädesvis Lehnberg, framför sjelfs va ZVallin, hvilkens predikosätt i det hela; hvarom Hr Z så vidlyftigt och Akademiskt utbreder sig, naturligtvis till predikantens gränslösa beröm, författaren icke bedömt och icke kunnat bedöma så länge han hade till sin granskning blott Hr W:s installations-tal vid det tilllälle Hr Pettersson invigdes till Kyrkoherde i St. Jacob. Men att hålla sig vid ämnet, -iakttaga någon logik, ordning och rättvisa, äro ingalunda Hr Zs sak. Likväl vill han inbilla Läsaren att han är en vederlike till en Qvintilianus, en La Harpe och en Blair: deras blygsamhet och tveksamhet att mäta andras förtjenster, vill han ha gällande för andra, men huru han följer dem sjelf, det se vi af hans tygellösa framfart att antingen utan hejd berömma -eller. lasta, lika blindt i det ena, som :andra fallet, aldeles såsom hans värdige föregångare, må hända hans gamla stallbröder, Phosforisterne, för ett ar decennier sedan. I afsende på Förf:s citation ur bibeln, har han, till den det höfdes, lemnat den förklaring, som är öfverensstämmande med Förf:s mening, att Hr Z tror sig förstå den bättre än Förf. sjelf, att Hr Z vågar att bedömma hans motiver, känslor och öfvertygelse, det låter väl något otillbörligt, och är ett tilltag, som uppenbarar hela det föraktliga djupet af hans jesuitiska hjerta och grundsatser. Eller finnes det någon argare Jesuitism, någon förhatligare despotism och intolerance, än att efter eget godtycke, och ej enligt ordalydelsen, bedöma en författa res bevekelsegrunder till hvad han yttrat? Förf. har likaledes, inför den det vederbordt, förklarat att det är ingen öfvernaturlig kraft han fäster vid Christi namn, ehuru. vid. det alla knän skola böja sig, icke: eller att dess: ofta upprepande bevisar någon bestämd religiositet, men att då det gällde att inviga en Christi tjevare i ett vigtigt predikokall, det företrädesvis bordt ske i Christi namn, för hvilket han borde uppoffra sig och verka och. gagna: med sina gåfvor och sitt pund, i hvilket han skulle hugsvala, upplysa, uppbygga, röra och förbättra sina: många åhörare, genom hvilket, och icke: något annat, en Predikan har sitt hufvudsakliga värde och hämtar sin egentliga kraft, sin andliga, evangeliska, gudomliga: vigt och betydelse, tron sin styrka, hoppet sin fasthet, kärleken sin uppoffring. Var nu denna anmärkning så bitter, den fordran så oerhörd, att himmel och jord derföre skulle: uppröras, Förf. försmädas, hans välmening misskännas och hans förhållande fördömas? Det servut) att döma AA 1 a AL 1 AO AP a