Catastrophen. Det vår sent på qvällen, Duverger ordnade några papper. Alfred gick tankfull omkring i rummet. Se så, sade Gubben, mitt öde må blifva hvilket som helst, jag skall ej erkänna mig skyldig. Ett obefläckadt samvete inger mod, min son; det lärer oss att trotsa ondskans biltraste anfall, De må döma mig till galererna; med upprätt hufvud går jag mitt öde till mötes. Man bultar på dörro, ev gevaldiger visar sig. Förklaringen var ganska kort. Då Gubben erfor att de Gatry var arresterad, blef han stum ef förvåning. Alfred gissade att alltsammans kunde vara verkan af en i lagom tid förrådd -hemlighet. . Båda följde gevaldigern till Police-Mästarn, der Gatrys brott och planer fullkomligen uppdagades, Ännu samma afton fipgo båda återvända hem; Gubben erhöll dessutom försäkran att hans syssla efter honom skulle tillfalla hans fosterson, Ännu samma gväll beväpnade Alf: ed sig med tn notbok, såsom respass, och flög till Pauline som stod färdigkladd till en bal Utan undseende. för en toilette, som kostat henne så mycken möda, tryckte han till sitt bröst sin sköna beskyddarinna, som alldeles icke fann något olämpligt i detta något lilliga sätt att betyga sin tacksamhet. ännu samma qväll tryckte Pauline, under dansen, Prins Rohans hand, och hviskade till bonom: Jag. tackar er, ni har gjort en god gerning. Ännu samma qgväll låg Prinsen vid Madamwe Pompadours fötter. under orden: Ni är en enhgel; man måste tillbe Er. Ännu samma qväll förvam Ludvig den förde i sin älskarinnas armar, att goda gerningar bafva sin lön med sig. j