IRC NVAU SVIA LTYINKHE CI ACL 1C58, ACkal rätt obeskedligt, Ingen deltar så varmt i allt hvad som rör er. f Här aftorkade hon några tårar. Alfred kunde ej se dem utan: rörelse. — Hur rörd är jag icke, min Fröken, öfver det deltagande ni behsgar visa mig. Paulines sköna ögon mötte hans? Otscksmurre, fade hon, om pi satte minsta väsde på min vänskap, anförtrodde ni mig era bekymmer; ovh måhända skulle vi tillsammans utfinna någut medel att lindra dem. ts Hon räckte honom handen, den han kysste med värma, Hans hemlighet unds föll honom, Detta förtroende gaf anledning till en Ömsesidig förtrolighet, som förut icke egt rum mellan dem. Prinsen af Rohan-iSoiibise. I detta ögonblick stannade: en vegn framför palatset. Alfred lemnade Pauline, med bön att ej förråda honom, Hon mätte i sellonen Prinsen af Soubise. Denne stannade ett ögonblick försävkt i anblicken af hennes skönaansigte, på hvilket deo ömaste rörelse var målad, Min Gud, hvad Bi är vacker, sade han och kysste beanes hand; teJag beklagar er otur, min Prins, Grefven och hans dotter äro nyss utrestet, Och ni beklagar mig. Ack måtte jag för hvarje motgång i lifvet erhålla så rik ersättning. Pauline, van vid dessa artigheter, abe böråe dem icke med serdeles uppmärlsamhet. Hennes tankar voro för wycket sysselsatta annorstädes. På eu gång ingaf Prinsens närvaro den lycklige ide att begegna honom till verktyg för Duvera gers frälsning, Han var co ef hofvets och rikets första män, han hade fritt tillträde till konungen, ja till och med till mini stern, Ingen kuode bättre än han tjena bennes afsigter. seLåtom oss letnna skämtet åsidots, sade hon, och tala om något allvarsamt,:s Hyad, sköna Pauline, anser ni kärleken för ett skämt? eEr, åtminstone, . . . Orea min kärlek är ett tlämt, å finnes det då ingentiag allvarsamt på jorden, och derna förtjusande blick, .,., eFörlåt at jag albryter er, Jag nödgas tillsbrifva allt hved ni söger mig am tingen den ledgnad ni känner i mitt sälle hep — och då synes inig ett vi kuvua valja ett annat samtalkäimne .. eller och er åstunden alt visa mig, det mi är liha qvick som belefved, och derom är jag lika btet okunnig som hela hofvet; eller och ty det gilves et tredje .. vill ni ett jag verkeligen skall sätta tro till ella de vackra ialer ni behagar söea mig. Ack! min Prins, tl kan cj ro nig vara vog ctafaldig. , tt Ni är. stark i sophismer, förtjusarda Pauline... Men om ni nårsin fraott nå an