försäkrå, och de skola ändtligen n5dgas tiga eller en gång verkeligen handla, eller, hvad som ålminstone med de Franska Ministrarne vore Önskligast, aflägsna sig från en plats der phraser och intet annat än phraser så länge hållit dem uppe. Polen skall utan tvifvel djupt känna denna smärtande kränkning af dess nationalkänslaz; men om, såsom Ryssarne försäkra, de-öfverrellt gå dessa befriare till mötes, och förbauna dem som vilscfört dem, så skola de utav tvifvel kyssa den hand som tuktat dem och tacka Ryssarne som så verksamt arbetat på att bibringa dem sin upplysning, och kurera dem för all otidig sjelfkänsla. Skulle deremot de Ryska underrättelserna härutinnan vara otillförhtliga (och de äro som man veticke alltid lika infatllibla som autocraterne sjelfve) skulle Polackarne, öfvermannade men ej öfvervunne, ännu i sina bojor hysa samma högsinta, orubbliga tänkesätt som hittills utmärkt dem, då skall denna namn-förödmjukelse synas dem värre än ett nederlag, och göra hvarje försoning mellan segrare och besegrade oHuruvida Ryssarne handlat — icke rält, derom kan ej blifva fråga — men klokt att uppstegra till denna ytterlighet en oförsonlighet hvars vanmakt åtminstone för ögonblicket, synes för dem vara ett högst njutningsfullt skådespel, — derom finnes ännu blott eu som kan yttra sig: det är Gudinnan Nemesis, och hon tiger, dock som vi hoppas — icke evigt. 4.