Betr ta I ln! MUUT I2 Tu inland Ut Uu TID BIN ER a rang och famille, så skall ni sjelf sänkas deri före mig.? Duverger kastade en blick på böckerne och fann att man på flera ställen ändrat hans antekningarHans olycka var gifven, och han var icke den som med fördel kunde kämpa mot en mäglig man, premierministerns favorit. Han begärde nu 24 tiinmars besinningstid, icke för det han ett ögonblick betänkte sig vå att uppfylla j sin pligt, men för att undkomma de Gotry, hvars hand ofta fördes till värjfästet. Tanken på ett Jönnmord Bade nedstämt gubbens mod. Han ville icke dö, innan han fått bevisa sin oskuld, Pauline. Duverger bebodde några rum i ena flygeln af ett palats, tillhörigt Grefve XOron. Denne magnat lefde på en stor fot, Prinsen af Rohan-Soubise uppvaktade ganska troget hans dotter; denna enträgenhet var dock blott en förevändning för att eå mycket oftare få råka Fröken de Pouws, en ung flicka, hvars öde belt oeh kållet berodde af Grefvens godhet, Paulive utan föräldrar och förmögenhet, lät sig icke ett ögoublick bedragas af det fina 9wickret bos en hofman, väl bevendrad i förförelsens alla konstgrepp och hofvats kärleksintriguer, Hennes ställning å lifvet var för mycket beroende, att hom icke rtedeoa tidigt skulle lärt sig fatta allt det beastlade i samhället. Hon bade vänjt sig vid eftertanka, och hennes forskringar hate fört benone närmare naturen. Ochså var det omöjligt att hennes sjuttonåriga blickar med samma nöje kunde dröja vid Prins Robans fyrtiåra panna som vid den unga grevoen Alfreds: blomstroade kinder och konstlöse skönbet. Hon hede derföre elltid vigtiga uppdrag aw emförtre bonem. An ver det ett vackert m, än ett musikstycke som han skulle afskrifva åt henpe eller Fröken dOron, Alfred var långt ifrån att föreställa sig det han rört Panlines hjerta Att se henve, att tala med henne hede för bonom blifvit en vana; mer hennes vnärvers gjörde bonrom icke orolig, och hea orfor ingen sedbned då bov efligsnade sig, I hans själ bade kärleken ej inträagt, Pauline stod i sitt feester då Alfred gick öfver gården, Hon ble? honorna varse och tinkade honom pärmare, Han lyddo suckoade, Hvad fattas er, Herr Alfred? I Guds naren, bvad bar händt er? kwirepade hon, då hon fck se honom bedande i tårar. En djup suck var bens enda svar, Men tala då, Herr Alfred, ert bedröf. vade utseende gör mig högst otålig, Har någon stor olycka händt er? åter en djup suck och samma tystnad, Paulines ångest steg med hvarje ögonblick, Ack, Alfred, ni vill ej mera svera mig, Har jag då förlorat ert förtroende.