Aftonbladet – 5 oktober 1831, sida 3

skola säkert harvid genast åter utskrika oss för våldsam radikal syftning, för det vi å nyo söker bringa en namnstrid å bane, Det är dock visserligen ingen strid vi sökt, om något våldsamt radikalt gåfEhllväga: i förevarande ämne, så är det utgör. än de kejserlige och fältherrn, sist. Sept. släckte frihetens sista ett ädelt. tappert, fast olyckligt od Att Gr. Paskewitsch skulle erh: någ0t? lysande bevis af den kejserl. nåden Rd kert för ingen oväntadt; en liten häpnad torde dock hafva uppstått hos en hyar, (Ryssarne naturligtvis undantagne) deröfver att detta blef: Furstetitel af Polska Rikets hufvudstad, (Herr Scbastiani har ju lofvat verlden att detta rikes integritet eller; med andra ord, den Polske Nationaliteten, skall bibehållas, och ett sådant kungsord lärer ju ingen betvifla?) Vi veta icke mer än ett exempel att en ervöfrad hufvudstads namn af eroöfraren såsom famillenamn tilldelats n favorit-general, nemligen då Napoleon efter Ryska hufvudstaden (tempora mutanltuir) uppkallade -Marskalken Ney, och det wvar dock egentligen icke efter staden, utan efter den förbi densamma flytande floden. Vi önska uppriktigt att namnet Warschau icke för Paschewitschska famillen måtte blifva lika ominöst som Moskwa var för den Neyska,. Denna imitation efter Napoleon är likväl icke utan sin märkvärdighet i denna tid och från detta håll. Vi afhålla oss. dock försigtigtvis från alla vidare jemförelser i detta kinkiga ämne, som skulle kunnat sätta myror i hufvudet på sjelfva Plutarchus, förutsättande att verlden på den tiden varit lugnad med tryckfrihetsförordningar; en och annan liten anmärkning, äfven den kejserl. belöningens verkan på opinionen i Europa och Polen, torde dock saklöst kunna framställas. Prinsen af FVarschau är den första länken utaf den kedja af förödmjukelser som man sammansmidt åt det käfvade Polen. Hade afsigten varit att, med åsidosättande af den starkares rätt, handla med Polen, såsom Sverige 1814 handlade med Norrige, upphöja det till brödrarike under en gemensam styrelse — och detta var meningen vid Congressen i Wien — så hade man ej börjat att gifva en Ryss namn efter Polens hufvudstad, och sålunda i en stadigvarande minnesvård förespegla natioven dess undergång och den som gifvit den det afgörande slaget. Ryska Styrelsen har i detta enda drag öppet uttalat sin politik, och detta skall, som vi hoppas, åtminstone hafva den nytta med sig att Frarska och Engelska Ministrars fraser, ämnade att såsom stillande medel verka på dessa länders liberala febrar, hädanefter skola förlora den sista gnista de ännu kunde hafva af öfvertygande kvaft. De må, bäst de behaga, försäk ra i tribunen att negociationer åro å bane.