tal ihjeltrampades under hästlotterna. — kn j ung man, prydd med julii-korset, blef på ett besynnerligt sätt ihjälskjuten vid börsen; en laddad pistol, som han hade i fickan, smällde af under det man höll på att arrosterä honom. Söndagsaftonen, då konungen visade sig på balkongen vid palais royal, upphäfdes de mest uthålliga skrik af: Lefve Polen! ned med ministrarne! Samma afton ankom ett bref till deputeraden Eustbe Salverte, från S:te arrondissementets national-garde, af innehåll, att ehuru de voro vänner af ordning och frihet, så ville de likväl ingalunda understödja ministrarne 1 deras opopulära system att förödmjuka Frankrike, och låta Polen och Belgien krossas. Måndagsmorgonen d. 19 samlades hoparne tidigt omkring deputerade kamaren och palais royal. Från det sednare stället drefvos de häftigt undan aflinietropparne och nationalgardet, som nu började visa sig i större antal. Som de fleste af national-gardet hafva handelsbodar, började de märka vådan af att låta oväsendet fortfara; och som de under fredagen, lördagen och söndagen haft tillfälle visa sin ovilja mot ministrarne och sin sorg öfver Polens undergång, så beslöto de i de flesta arrondissementen, att nu alfvarsamt återställa lugnet. Som emedlertid en discussion öfver Frankrikes inre och yttre politik skulle begyuna kl. 12, så voro Rue de Rivoli, båda quaierna, place de la revolution och pont Louis XVI betäckte, eller rättare, packade med folk. Jag är säker, yttrar berättaren, att då jag för en half timma sedan lemnade dep. kamaren, åtminstone 100,000 personer voro samlade på dessa ställen. De fleste tyektes vara ditdragne af nyfikenhet: några ropade: ned med ministrarne! och andre afväpnade national-gardisterne, der de endast funno två eller tre tillsammans. Resultatet af allt detta troddes allmänt, inom den lägre klassen, blifva en ministerförändring och krig emot Byssland. AMnmärkningsvärdt är, att då cuirassiererne syntes Sör att tränga undan folket, der något starkare sorl hördes, så voro skriken af fruktan och villervalla oupphörligt blandade med skratt, skämt och allusioner. På detta sätt stod folkmassan nära sju timmars och då kamaren åtskiljdes, och de fingo veta, satt ingeuting var gjordt, begåfyo de sig nästan lika packade, till palais royal. Soldalerne ropade nu: lyfve konungen; men folket deltog icke i denna vördnadsbetygelse. H. M:t visade sig på balkongen och säges hafva uppmanat folket att iakttaga lugn och ordning; men hans ord nådde icke massan, som fortfor att låta luften genljuda af: ned med ministrarne! Grefve Guillemivot är nu anländ till Paris, och ämnar olördröjeligen inleda ep an-; -—S— — —---— OO wrNEM—