landet, eller spannmålens stigande, har föranledt Nya Argus, som genom sina ominösa artiklar i detta ämne, vanligen plägar anses såsom en leva cornix från ett håll, likasom Journalen med sina insända upsatser från ett annat, och hvilken, på sätt han sjelf tillkännagifver, kan anses temligen au fait — åtminstone af hvad som passerar finom vissa handelshus hvilka göra mycket i spannemål — att ur en ganska hög ton klandra oss, för det sätt på hvilket vi för någon tid sedan, uti N:o 208 af detta blad yttrade oss i ämnet; ett sätt som Argus förklarat, icke hedra den periodiska pressen. Som vi först emot middagen i dag tagit kännedom af Argi artikel, så sakna vi utI fymme att förr än i nästa blad besvara den. Vi sätta emedlertid för stort värde på det inflytande Argi myndiga ton kan verka på tänkesättet för att icke genast fasta våra Läsares: uppmärksamhet derpå, att Argus framdragit vårt. yttrande på ett falskt och sofistiskt sält. Det är föga hedrande för Nya Argus sjelf att sålunda för vissa ändamål, tillåta sig oärligheter,. Vi, uppskatta kanhända högre än någon annan det goda, som Argus verkat inom. fäderneslandet till allmänna tänkesältets utbildning, och just derföre skulle vi till heder för den periodiska pressen önska att han afstod från detta synbara bugtande, som icke blott vi utan månge med-oss på en tid börjat varseblifva. Di vi uti vår artikel tydligen sade, att det vore förtidigt ännu yttra någon bestämd opinion, som endast kunde ägas af Regeringen , hvilken ensam hade en tillräcklig öfversigt af förhållanderna öch dertill lade att vi ansågo deti tankan allmän, att en knapp skörd rättfärdigade någon ondantagsmessyr, i anseende till nödvindigheten att bibel:ålla befintliga gqvantiteten orubbad JE landets invånare, så är det obegripe : ligt huruArgus kunnat beskylla oss för att vara de: som föranledt de uppjagade priserna och en Riksolycka.. Wi skola som .sagdt i västa blad återkomma på detta ämne; och tänka ingalunda. undandraga oss altransvara för hvad vi yttrat, men tro: emellertid att det icke är nog att taga munnen full för att få anseende af sakkännedom, en method, som stöter något för mycket på charlataneri,. för att i: längden bibehålla sitt anseende.