som vwvaär närmaste målet för hennes galla; bon tvertemot höll sitt ja triumferande i höjden och ropade hånande: Jo jo! gamla Matena skall ändå med och koka Eva ärter! — Han har värre lycka än Fan! sade alla. — Härefter träffade ordningen en ung utmärkt och omtyckt soldats hustru, som var lika vacker som god, och nyss gift. Eon darrade, hade knapt styrka att draga lotten, och än mindre att uppveckla papperet. Hon gaf det derföre åt en soldat som stod bredvid, för att förkunna henne sitt öde. Soldaten uppvecklade papperet; och ett tyst? nej. undföll medlidsamt hans mun. Med ett högt skrik sönk den olyckliga i sin mans armar. Ol min Georg! sade hon smärtsamt, Du öfverger väl inte din hustru och hennes lilla barn? Soldaten teg och såg bekymrad på den klagande. Ordet: jag måste! förmådde han ej uttala. Båda återvände till sin: stuga, salte sig på sängen med barnet emellan sig, och omfamnade hvarandra under det hustrun tyst snyftade. Så led det till den förfärliga morgonen, då han skulle gå om bord. Hustrun kunde icke längre bibehålla sin fattningz hon lopp till Ollicern på fartyget, omfattade hans fötter och bad honom att taga henne med. Förgäfves! Krigsdisciplinen tillät icke ett sådant undantag; den Ååedlidsamme befälhafvaren sökte att sakta göra sig lös från hedne, och bemödade sig att trösta henve, men förtviflad rusade hon till stranden: vi blifva då ensamie i denna verlden mitt barn, men vi skola icke länge blifva det, sade hon. Hennes man vinkade ännu med tårarna i ögonen sitt sista farväl — då i samma ögonblick underrättelse kom om bord att den arga Malena, Korpralens hustru, aftonen förut hade blifvit arresterad för gräl och singsmål, och att hon icke kunde få fara om icke borgen sattes för -hennes person. Ett burra! af soldaterna var svaret hårpå; ingen ville gå i borgen aldraminst, korpralen sjelf, och alla bådo Officerarn att låta den stackars hyggliga soldathustrun komma med it hans ställe. Afresans ögonblick var redan inne och ankaret hifvades; utslaget var således raskt gifvet; några soldater sprungo jubilerande på land och buro den lyckliga makan om bord tillika med hennes lilla barn, medan andra hissade sin kamrat högt i luften uuder en allmän glädjebetyt Selse. PROF PÅ ÄKTA KÄRLEK.