Aftonbladet – 28 september 1831, sida 3

nemligen, att sådant är både gammalt och vanligt, då nye Författare alltid tro sig ega förmåga, att antingen öfver sjelfva händelserna meddela någon ting säkrare, eller i skrifsättet öfverträffå den obildade forntis den. Huru dermed må vara, skall det åtminstone blifva mig en tillfredsställelse, att äfven i min mån hafva sörjt för minnet af det yppersta folk på jorden; och om, idenna stora mängd af författare, mitt namn skulle blifva obemärkt, må jag trösta mig med deras anseende och storhet, af hvilka det bortskymmes, För öfrigt är icke allenast detta ett fö;retag, som fordrar ett oberäkneligt arbete; — då denna Historia sträcker sig mer än sju årbundraden tillbaka, och Staten, ehuru. utgången ifrån en ringa början, har växt till den höjd, att han nu synes vilja dignä under sin egen storhet, — utan mängden af Läsare skall ock troligen, i berättelsen om dess första upphöf och de händelser, som voro upphofvet närmast, finna mindre nöje, och hasta till dessa nya tider, då redan länge det alltför mäktiga folkets krafter förstöra sig sjelfva. Jag deremot skall äfven deruti söka en belöning för min mös da, att jag, åtminstone så länge som jag med hela själen återkallar dessa gamla dagar, får vända mig boörrt ifrån åsynen af I de olyckor, till hvilka vårt tidehvarf i så många år varit ett vittne; fri ifrån alla de betänkligheter, som kunna, om icke afleda en författare ifrån sanningen, åtroinstong sälta honom i förlägenuhet, Det som berättas om händelser, timade förr än Rom var byggdt, cller dess bygga nad påtänkt, mera förskönade genom skaldernås dikter, än grundade i oförfalskåde häfder, är jag hvarken sinnad att försvara eller att vederlägga. Det är en frihet som man tillåter forntiden, att, genom inblandning af det gudomliga i det menskliga, gifva städer ett vördnadsvärdare ursprung. Och om det bör vara något folk tillåtet att belga sitt upphof och anföra Gudar så som sina stiftare, så är det Romerska folkets krigsära sådan, alt när det nämner isynner het Krigs-Guden såsom sin och sin Grund läggares fader, måste jordens folk med lika beredvillighet erkänna detta, som de erkännå dess herravslde. — Men huru ock detta samt annat dylikt må anses och dömas, skall jag för min del hålla föga vigtigt. På detta i synnerhet önskar jag att hvar läsare måtte rigta en spänd eftertankr, hu ru lefnadssättet, huru sederne varitz genom hvilka personer och genom hvilla medel, i fred och i krig, herraväldet blifvit håde grandadt och utvidgadt. Uppmärksamt följe han vidare sederna, hurw de, när tnkt och ordning småningom förföll, först Kikasom lutadez huru de sedan allt sdju are sönko, och ändtligen började brådstörta, vill dess man hunnit till dessa tider. då si huark sr