delse, att min svärmor skulfe dö, innan hon hann annorlunda om sin Egendom för.. ordna. Genom fortsatta stridigheter och 7 andra mellarkomna hinder aflägsnades tids punkten för upprättande af ett sådant förordnande; men h:r Häradshöfdingen Weibulls vittnesmål visar, att dagen omsider var bestämd, då det skulle ske, att, såsom grund för detsamme, uppgifvits hennes egendoms fördelning mellan alla mina barn, hvarvid h:r Öfverstens fru fått en ganska ringa del ef hvad nu blifvit henne tillagdt, och att hon sålunda alldeles icke ansett något gällande Testamente till bh:r Öfversten lögga hinder i vägen för ett sådant förerdnande. Under sina sista dagar bar bon, enligt somliga vittnens berättelser, yttrat det fasta egeudomen skulle efter hennes död tillfalla h:r Öfversten — till andra bar hon yttrat, att den skulle tillfalla min bustru — och ännu till ett apnat af bir Öfverstens egna inför RådstuguRätten hörde vittnen, att h:r Öfversten och jag fingo ryckas derom efter hennes död. Hvad är nn visst iallt detta? Ett Testamerte, återkalladt genom en annan bandling! yttranden, motsagda af andra! — förberedelser till nya förordnanden, bevisande att ingen ting ansetts afgjordt! och ändteligen på dödssängen, med erinran som all denna ovisshet, må hända med återväknadt minne af äldre handlingar, som gjorde alla förerdnanden ogiltiga, det klara förutseendet, att uti detta chaos hafva nedlagt, åt sina bröstarfvingar, fröet till en etrid, den h:r Öfversten, trogen uppmaningen, vid sin hustrus mormors ännu öppna graf, började med chikaner och förödmjukelser mot sin svärfar, Gencm allt detta avser jeg således aldeles afgjordt, att det till bir Öfversten gifna Testamente formligen: blifvit återkalladt: att min svärmor öfverraskades af döden med ännu icke stadgade förslag huru hon ville hafva sin egendom använd, och ait det fall således inträdt, som återkallelsen omförmäler, då min hustru skall tillträda egendomen, hvilket, i saknad af gällande förordnande; i alla fall är hennes rätt, såsom den aflidnas enda barn: och efter att hafva sålunda utvecklat de af mitt ombud framställde skälen för mitt klander, öfverlemnar jag saken vördsamligan till Härads-Rättens pröfning, Naddö d:: 16 Julii 1831. Rosenborg. Yika lydande med det till Dahls HäraUsRätt ingifne anförande, intygar