ve ERWRSAS 2 MA SVS Sri viLrL UlUuttlta LJ RARE hu heter å ena eller andra sidan. De äro intagna i HäradsRättens åberopade protocoll och äro uppenbarligen Contracter, hvilkas tillvarelse och gällande kraft ägde ingen annan gräns, än bennes lifstid, med tydligen utstakade ömsesidiga rättigheter, och bland dem läses i min Svärmors första uppdrag till mig af den 22 October 1819, att jag utt alla hennes angelägenheter skulle för henne handla och göra såsom jag nyttigast funne, eftersom hon föresatt sig att icke dädan efter taga någon befattning med slika ämnen eller lemna sin underskrift å någon försäkran eller annat henne eller hennes egendom rörande document eller handling, utom -sin nämnde mågs wettskap och tillstyrkan; och då jag, den 13 November samma år, skrifteligen lofvat denna befattning emottaga och efter bästa förstånd motsvara min Svärmors förtroende, med wvillkor att hon ingalunda sjelf inlåter sig utan min tillstyrkan i några affairer, som röra hennes egendom på ett eller annat sätt, har hon ytterligare, den 15 November 1825, med åberopande af nyssnämde min förbindelse, och med yttrande, att hon, från denna tid, uti allt sökt uppfylla de af mig i samma förbindelse henne ålagde pligter, oåterkalleligen förnyade den mig förut öfverlemnade rätt, mot de vilkor och skyldigheter å hennes sida, jag uti åberopade förbindelse föreskrifvit. Min Svärmors såJunda meddelade oåterkalleliga försäkran, att aldrig underteckna någon handling henne eller hennes egendom angående, utgör aldeles icke ett löfte, hvilket hon, lika med ett Testamente, kan återkalla: den innebär en förbindelse grundad på motsvarande mig ålagda pligter, och då aftaJet derom var för oss begge lika förbindande, kunde hon icke sedermera och än mindre sedan detta aftal, på hennes egen begäran, blifvit besegladt med HäradsRättens för mig utfärdade förmyndare förordnande, vidtaga någon författning om sin egendom eller dess användande efter sin död och ur detta andra skäl har jag ansett det till Herr Öfverste Boij gifna Testamente vara utan all laglig kraft och verkan. Det har blifvit yttradt å delosidan, att den öfverenskommelse af den 7 October 1826, genom hvilken, i samråd med de myndige barnen, beslutits, att en del af min svärmors tillgångar skulle användas, såsom det heter, till famillens fördel och bästa, icke medfört för Herr Öfversten och hans fru några menliga följder; — Visserligen icke; ty den beredde Herr Öfversten en contant penningesumma af 8,3335 R:dr B:co, som han derförutan icke erhållit; men angående de vilkor, upder hvilka denna summa lemnats, utbeder jag mig, att här få sammanföra den vid HärvadsRätten åstadkomna bevisning och sedermera tillse, hann vida dacsca vilka änn af 3 wminpna In.