Bangen osernlng, hvilka, ehuru glest beslöjade af en försigtig reservation, icke otydligt blifvit; å Herr Öfverstens sida, framkastade. Men antagom, för ett ögonblick, hvad jag af en behörigen upplyst lagskipning icke bör förmoda, att 1799 års handling skulle kunna betraktas såsom ett Testamente, hvilka följder uppstå deraf? Det borde följaktligen, gfter Rådiman Jeanssons död, bevakas af hens Enka, i hvars vård det fanns, och det måtte väl vara alldeles uppenbart, så vida 18 Cap. 4 I. ÅrfdaBalken får äga bestånd, att någod annan än Fru. Jeansson sjelf och min hustru icke kunnat klander deremot anmäla, Bristfälligt till hvad grad som -hetdst, hade det nödvän-. digt, genom vårt stillatigande, fått gällande kraft och skulle för all fromtid tjena till efterrättelse, Den underlåtna bevakPinger har icke gifvit Herr Öfversten Boij någon ratt till klander deremot, emedan bkan ännu i denva stund icke är Testatorernes närmaste Arfvinge, och icke har rätt: åtala hvad min Svärmor och min hustru. tyst eller uttryckligen godkänt, och ett tyst godkännande af bandlingen å Fru Jeans-: sons sida lärer icke kunna bestridas, då hon: i 30 år heft den i sin vård och jemväl qterlemnet densamma vid sin död till upplysning em de vilkor hon sjelf under-: kastet sig i afseende på dispositionen af sin: egendöm. — Vidare! — Om bandlingen: skulle såsom Testamente betraktus, var det Fru Janssons skyldighet, enligt 25; 18 Cap. ÄrfdaBealken, ett, vid sin mans död, framlemna gensamemea: jag och min hustru, hvilka om dess tillverelse vore fallkomligt okunnige, kunde icke ens göra den i 1 4. före. skrifna anmälan de:om hos Rätten, än mine dre besörja communication deraf med min Svärmor, hvars rält att om egendomen Före ordna derigenom npphäfdes, Om detta i behörig ordning skett, hade jag varit i tillfälle, genom Rådmävnren Zetterbaums och Stenbergs afhörande, altjelpa ofuliständigheten i deras vittnes påskrift, jag bade geBom dess bevakande och formhga meddelande gilvit handlingen all nödig offentlighet och framivingat ett godkännande, som för el! tid skyddat min hustrus rätt. Men jag frågar: skulle den åtgärd, som Lagen rättvisligen brlagt med ansvar, att undandölja n handling, svim rörer tnio rätt, kunna tillintetgöra den? kan den, utan våld, afskaras för en brist i formaliteter, hvilkeo vållats af den, som ensamt hade före delen ef en sådan brist? kan, inför Lagen, utan att jäfva dess bestämmelse, en rält, hos Testamentsgilfvare eller tagare, härledas ef ett evek, förölvadt mot rätta Arfvingen? Det har varit en lycka för nig och min hustru, att derna handling, sannolikt förglömd sedan många år, icke blifvit före störd under den sedneste sorgliga tiden, då så mycket missförstånd mellan min svärmor öch mio blifvit listiot och ihärvdiot