styrkta afsägelse af begagvardet af hvarje bardling af min: Svärmor, af hvad beskaffenhet som helst, hvarigenom min hustrus erfsrätt förnärmades. Jag hade icke trott tvifvelsmå! derom, å Herr Öfverstens sida, böra väckas: det bevisar, att Berr Öfversten då lofvede, hvad ban trodde sig bvarken kunna eller behöfva uppfyllas men all den egendom man genom Testamente undfår , vare sig i löst eller fast, anses, efter våra Lagar, såsom aflirge, och öfver all sådan egendom äger mannen ensam, äfven å hustruns vägnar, I följd af hans målsmanskap för henne, att förfoga, vare sig genom dess: bortgifvande eller afträdende, med eller utan villkor: Det vore en alldeles ny lära, att omyndiga eller myndiga barn skulle kunna, med åberopande af någon sin rätt, hindra föräldrar, att, med laglig verkan, frånträda begagnandet af en göfva, som dem erbjudes, och denna rätt vore så mycket mera illusorisk, som det förmodligen icke larer vilja tilläggas barnen rättigheten, att hindra föräldrarne, äter bortgifva jorden, sedan de emottagit gåfvan, eller utt, såsom erfarenheten dagligen visar, sederiuera förskingra oeh förslösa den, Egendomen skulle, i följd af Testamentet, icke blilva någon samfällighet för He:r Öifversten, bans Fru samt deras barn och a:fvingar, ehuru dessa der stå nämnda; den öfvergår från föräldrarne på barnen, genom dem på andra arfvinBar — men ce alla representeras, med laglig ve; kan, ef dew, som vu ur hufvudman för den a:t, som är I frågas; och som Herr Öfverstev, genom ordenilig fö: bindelse och ett lika kraftigt mundtligt tilllägg, mot åtojuiande af en betinsad penningesvinma, bvars återbaring skulle blifva en nödvandig följd al Testimentets godkännande, utfastat sig, alt något sådant icke emottaga eller b-gagun, Oh en redlig mans löfte ar, icke blott isför hvarje annan redligs mans inre domstol, utan äfven inför yitre borgelig lag hel gt och förbindande, yrkar jäs, alven på denna grund, att det klondrade Testamentet må kieftlöst förkla as Ändlligen är och delta Testamente formligen återkalladt den 6 Juli 3828, men, sager Herr Öfversten, icke med samma formaliteter, som det blitvil upprättadt. Jag återkominer vill hvad jag förut yttrat, om olämpligheten ef den fordran, att en Han, som förklarar sin enda dotter såsom sin arfvinge, skall bi höfva, för detta, redan i 1 Cap. Ärfda-Balken nedlagda förklarande, iakttaga samma former, som ertfördras för att göra henne arfslös, och jag kan ej eller af 3 f. 16 Cap, nyssnämnde Balk draga annan mening, än att, i hvad form som belst Og. KS -.