TAM OO VA VA lom då disponerad och jag förutsåg klarigen de olägenheter, hvilka kunde förestå nig i framtiden, genom användandet af en törre summa för hvilken redovisning af enne framdeles kunde äskas och som kunle gifva ett giltigt skäl att, på sätt som ;ckså sedermera skett, försöka få mig från örmyndare-förvaltningen skiljd. Både min mustru. och jeg hade dessutom grundade inledningar till den öfvertygelse, att Herr fversten sökte i bemlighet bereda sig af ru Jeanssons enskilda fördelar på sina 5 värföräldrars och Svågrars bekostnäd, hvaröre vi begge naturligtvis hyste stor obelägenhet , att än ytterligare öka dem med n half tunna guld eller att understödja len, som så helt och hållet skiljt sitt inresse ifrån vårt. Herr Öfvrrsten erbjuder ig göra allt hvad i hans makt stod, för Itt undanrödja denna sednare misstanka, len han ofta, äfven sedermera, sökt från ss aflägsna; och att, såsom bevis derpå, kriftligen förbinda sig, att icke begagna vad Testamente Fru Jansson än kunde ill hans fördel upprätta, Under sådant ikor medgifver jag att lemna honom det viträde som beböfdes. Förslaget till Ferr )fverstens förbindelse , författadt af Herr 3aron Boije och innefattande afsägelse, att vegagna något Testamente, vare sig ti fast ler lös egendom, godkännes af Herr Öfersten i meningen men ieke i ordalsgen; jan vill öfverse den och aflemnar sedernera en förbindelse, underskrifsen af hoom och hans Fru, deri de afsäga sig allt ;egagnande af Testamente af Fru Jansson hennes lösa egendom; och då jag fäster ippmärksamhet vid den inskränkning förvindelsen sålunda fått och min bustru jemäl af sådan anledning önskar, att underiandlingarne i ämnet må anses slutade, å förmenar Herr Öfversten, att han trodie sig hafva skrifteligen uppfyllt allt hvad van mundtligen erbjudit och försäkrar på let kraftigaste, att aldrig begagna någon iandling af Fiu Jansson af sådan beskafenhet, att vår rätt derigenom förnärmales; uti hvilket allt Bokhållaren Töre(vist fullkomligen instämt, med uppgift, tt Herr Öfversten, på sin heder, försäkat, att han aldrig ville begagna något Tetamente af Fru Jansson, hvarken angåenle fast eller lösegendom och att tådan voe meningen med hvad han skrifvit, Herr läradshöfdingen Weibull, uti hvars viltesmål, — jag begriper ej af kvad anleding, — Herr Öfversten finner så mycken röst och upprättelse för sig, instämmer ildeles i uppgiften om de misstankar, som min sida yttrades, och i de ytterligare nmärkningar jag framställde efter afhöande af Herr Öfversteas förbindelse och illägger sedan, att Herr Öfversten heligt ch vid sin heder förklarade, att han alrig ville nedlåta sig till någon afhand-nes afslutande med Fru Jansson. som: