bördes öfverenskommelse de bevittnat: ges. nom dessa begge omständigheter är handlingens trovärdighet satt utom tvifvel och något mera skulle väl, äfven om ett Testamente vore. i fråga, icke kunna fordras af den, för hbvilken all kunskap derom i 30 år, blifvit af sjelfva den. interesserade motparten förhållen. Jag tror, i följd af allt detta, att om ifrågavarande handling skulle betraktas såsom Testamente, kunna likväl de föreskrifna Testamentslormerna i detta-fall icke strängt, utkräfvas, och att då ful!l visshet både om Testamentsgilvarens och vittnens underskrift är vunnen, så att visserligen icke, på sätt å andra sidan påståtts, inför Lagen stode oafgjordt, om de någonsin sett densamma, sawt flerr Öfversten under rättegången icke ens försökt framställa något skäl, som skulle kunnat lagligen hindra Rådman Jarsson och hans fru, att, på sätt som skett, samfäldt förordna, Herr Öfverstens klander icke kunde förtjena afseende, och aft då, efter min mening, ifrågavarande handliog icke utgör något Jannat, än ena makaerne emellan träffad öfverenskommelse, gällande för den efterlefvande, ätt icke om dess egendom förords I na till förfång för min bustru, ett sådant eftal, mot hvars verklighet icke ringaste bevisning blifvit företedd, utgjort ett lagligt och gällande hinder för Eru Jansson;. att någvt enskildt deremot stridånde förordnande upprätta; I Mot min Svärmorsa rätt att om sin genI dom förordna har jag vidare anmärkt, ett hon den tid Testamentet upprättades och allt sedermera intill sin död, stod usder milt förmyndsre inseende och med fuil kännedom af den Lag, (2 16 Cap. äArfdaBalken) söm tillåter mö, då hon kommit till godt och inoget förstånd, att upprätta Testamente, anskönt hon är under förinyndares varjo, förmodar jag någon: ovilikorlig tillämpnoibg deraf icke konna: medgitvas för Enka, som, af ett eller annat skal, kommit under förmynderskop. Då mö, till hvad ålder hen kommen ar, alörig, eller Lagen, träder utur beroendet af en Klolsman, var det en billig gård af den alla andra medborgare förunnade tättighetetr, att förordna om sin esendom; men då en Enka, som Logen sjelt tillåtit, alt råda öfver sig och gods sitt, antingen törverkar eller eftergilfver denna tält, är det väl mera tvifvelaktigt, !och åtuiinstone fordias den nogaste prölniog af omstanudigheterna, som dertill förantedt, om bon skulle kutva äga en rätt, som, med undantug af den enda ofvan avgifon händelsen, hvilken, lika med endra undantags Logar, icke medgifver en extensiv tolkning, endast tillkominer det, som sig och stt medvetslöshet, har förlorat minnet ef erfarenhetens läror eller förmågan af deras tillämpning, Det är icke för sådana rättigheten att förordna om sin egendom är medgifven, och med alla de stora loford, som, 1 tid och otid, slösats å min Svärmors böjelse och förmåga att spara och samla, — en böjelse, som, drifven till ytterligbet;, onekligen utgör, lika mycket som den motsatta, en stor svaghet, — lemnar hennes eget frivilliga erkännande, det säkraste beviset på hennes författning. Uti en, den 135 November 1325, egebhändigt undertecknad skrift yttrar hon ordagrannt, att hon nu mera, i anseende så väl till sin. höga ålderdom, som ock de dermed förenade bräckligheter, men i synnerhet en längre vidlådande besynnerlig sjuklighet, som oftast satte henne är stånd, att redigt tänka och handla, mera då än förr wore i nödvändigt behof af sin mågs fortfarande böträde 2 sina angelägenheter; i anledning bvaraf tvenne ansedde och aktede prestmän i församlingen intygat, att hon, föranledd af sjuklighet och ålderdoms bräcklighet frivilligt förklarat sin vilja och önskan Sådan, som afhandlinger innehåller. Förmodligen lärer det icke låta sig göra, att, emot så bestämda egna erkännanden, tillägga mih svärmor rättigheten att förordna öm en egendom, hvars hela förvaltning hon sig afhändt, och mot den anmärkning, bvårmed defina framställning. redan blifvit bemött, att min Svärmor aldrig haft förmyndare för sig förordnad, förmodar jag ett tillfyllestgörande genmåäle ligga uti denna HäradsRäfts Utslag den 23 December 1825, hvarigenom jag blifvit förordnad att såsom curator alla mif Svärmors.angelägenheter, af hvad beskaffenhet de vara må, henne och hennes egendom rörande, utföra, och, efter eget bepröfvande, lagligen handhafvas derom kungörelse i Allmänna tidningarne tre gånger skulle införas, Om, för att icke såra bennes ömtålighet, ordet lörmynadare undvikits, bestämmes acten af min befattning af hennes eget mig pifna uppdrag, att vid vederbörlig Domstol söka och erhålla förordnande för mig, att j såsom curator för alltid bennes alla engerättvisa mot en strdgad vandel och ev mog-: nad erfarenhet, att hon blef delaktig all lägenhe:er, sf hvad beskaffenhet de vara må, ulföro, och, efter mitt eget bepröfvände, handhafva; deu ådagalägges och af det i följd af iKongl. Kungörelsen den ti Maij 1774 skedda kungörandet, heldst hverken något sådant kungörande eiler Domstolsförordnande finnes påbjudet angåerde det systomanskap 18 Cap, Handels. Balken omförmäler; och hvilket ej heller har afseende å anuat är särskilda ombetrodda göromål, men icke å en allmän förvaltning af alla angeligenheter af hvad beskaflene het som heldst, hufvudmannen och dess egendom angående, hvilket obestrideligen utgör egenskapen af en förmyndare för