mera icke ägde upphäfva de vilkor, under hvilka hesittvingsrätten blifvit benne förunnad, Testgmentet må i formen vara riktigt eller ej, så attt br Häradshöfdingens argumentation till försvar för Testamentsegenskapen i i799 års handling 1eder, den genaste vägen, till upphäfsande af ans hufvudmans Testemente; men sedermera får jag anmärka, att då det af mina svärföräldrar, d. 17 Mars 179) nppe rattede inbördes Testemente tydigen bestämmer hvad som blifvit min svärmor och min hustrus balfsyskon tillagdt, och underlåtenheten af allt stadgande i afseerde på min svärfar tydeligen leder till den följd, alt han, derest han öfverlefval sin hustru, skulle åtnjulit sin lagliga lott i boet, är det uppenbart, att det uti 1799 och 1800 årens öfverenskommelser gjorda förbehåll aldeles icke bar afseende å hela egendomen, men endest den del deraf, som i följd af 1793 års Testamente, wtillkom min svärmor och till bvilken min bustru följaktehgeu, utan allt förordnande, var laglig erftagare. Å ett annat stälfe r sin skrift vill hr Häradshöfdingen låta förstå, att 1799 års försäkran af min svärmor skulle bafva afseende å något avnat ivbördes Testamente än detaf år 1795, heilket hån icke vill tillerkänna deuna egenskap, ewrdan det icke bestämmer några fördelar för min svärfar i händelse han öfverlefde sin fru, Rådman Jeansson: var, vid Testamentets uppsättande näe 70 år, sjuklig och försvagad, och dog 7 år derefter: hans fru mellan 40 och 50 är med full kroppsoch själsstyrka: det var visserligen möjligt, men han beräknade icke, såsom sannolikt, att han skulle före benne eflida: Under sådan förutsättning defade han sin egendom, och denna delniog medgifves hafva blifvit följd efter hans död. Derigenom hade, såsom Tectamentet visar, fru Jesnsson fått Anneberga och Luckestad jemte mycken annan egendom såsom fördel, morgongåtva och giltoratt och, utom allt detta, sjette penningen af alll hvad sedan återstod och efter stadsrätt skiftas borde; — hvöarifhsån den uppgiften blifvit tagen, att hon af denna utolver Lag bestämda högre fördel sig ic he begagnat och att bon derföre kunde, utan någons förnärmande, fråntaga det med mannen år 1709 gjorda brting och sitt är 1800 henom gifna löfte, att om egendomen icke förorana, kan jag lika lilet begripa, som jag kan fatia i hvad mån inv hbuostru kuunat stadna hos sim mor i förbindelse, för det bon fått opätaldt tilltrada och begagna den egendom, som, genom föraldrarnes gemensamma Testamente, blifvit henne såsom arfvejord efter tadren tillsagd, Jag hor i devna sednare punkten tillåtit mig en digre:sion från den fråga jag först behandlat, för att få på etlstalie besvara de säjsklida anivärkningarne mot 1799 och 1800