versten och Riddaren BOIJ å ena, ramt ÖfversteLieutenanten och Riddaren ROSENBORG å andra sidan, angående gällande kraften af ett till den förres förmon af nu merazaflidna Enke-Fru JEANSSON upprättadt Testamente. Jag skulle icke sökt, å en rättegång af icke särdeles ovanlig beskaffenhet fästa allmänhetens uppmärksamhet, om icke en af vederbörlig Domstol föreskrifven, af mig verkställd, communications-åtgärd af åtskilliga i min Svärmoders, Enkefru Jeanssons bo funne Handlingar, föravledt Herr Generel-Adjutanten, Öfversten och Riddaren Boijs ombud, att, genom en i Postoch Inrikes-Tidningaerne i sistl. April måvad N:s 85, gt, 97 införd annonce, framkasta åtskilliga anmärkningar mot dessa handlingar, innan de ännu, genom ågången Stämning, blifvit föremål för Domstols pröfning, dervid man äfven tillålit sig ensidiga och skefva omdömen om mottiverna för mitt på Domstols föreskrift grundade handlingssätt. Att genom enskilda tidnings-arliklar fortsätta den på sådant sätt mot mig började striden, har jag ansett otillbörligt, heldst någon säker upplysning om sakens förhållande derigenom icke kan vinnas, utan har jag trott mig böra öfverlemna detta fält åt min motpart ensam, att, efter godtfinnande begagnas för ett söka kasta skugga på mig, — sin Svärfar! — till dess jag genom en handling, som åtminstone hade för sig den authentika egenskap, att vara till Dowmstolen ingifven, komme i tillfälle att söka utreda sekens sammanhang och beskaffenhet. Denna tidepunkt är nu inne, då jag härmedelst underställer den upplysta allmänhetens bedömmande de skäl och grunder, på hvilka jag, inför Härads-Rätten , sökt försvara min hustrus och våra öfriga barns rätt, och så, som jag uppfattat begreppet om min pligt mot dem, anser jag mig skyldig ån ytterligare försvara denna rätt äfven mot Härads-Rättens Utslag, som i det väsendtligaste fastställer det till Herr Öfversten och Riddaren Boijz förmon upprättade Testamentet, Naddö den 6 Augusti 1931, O. Rosenborg. Till Dahls Härads Rätt! Uti den rättegång Herr Öfversten och Riddaren Boij mig påfört och hvars pröfning af Härads Rätten nu förestår, anser jag mitt försvar inför Lagen vara lätt: och det skulle blifvit för mig vida mindre obehagligt, om-herr Öfversten icke funnit sig tillstandigt, söka mot mig framkalla en annan domare, Opinionen, hvars organ hvar och en känner sig kallad att vara, ofta med en anspråksfullhet, som står i omvändt förhållande till den oväld och sakkännedom. som ligger till grund för domslutet,