Aftonbladet – 17 september 1831, sida 2

sakerne8 ordning der ändtligen Svenska fol kets rätt att sjelf besluta oni sina utgifter och sin beskattning skall blifva något mer än en rätt på papperet. Det är tid att mes nigheten, i sina municipal-förhållanden visar att det ej är dess, utan föråldrade, odugliga re presentativa formers fel, om vid våra riksdagar Styrelsen förmå in genomdrifva bifall till stora utgifter som den företagit utan representationens hörande och mot allmänna opinionens högt uttalade öf vertygelse. Visar Svenska nationen, i vårdandet af enskilda, ilocala angelägenheter, der den är i tillfälle att verkligen låta representera sig, samma liknöjdhet, samma inprotade böjelse för considerationer, samma slapphet i föresatser och vankelmod i åsigter som äro de rådande karaktersdragen i det stora skådespelet hvart femte år — så veta vi sannerligen icke hvad den skall med constitutionella former, dem den ej förstår sig på. Det halfva, ofärdiga — när det icke kan betraktas såsom ctt stadium på fortskridandet till det hela, fulländade — är alltid sämre än intet, 4.