Aftonbladet – 17 september 1831, sida 2

turligtvis ingenting dervid att påminna. I stället sammankallade ÖfverStåthållaren församlingarnes fattignämnder , en obscur, till anda och organism lika föråldrad institution, som af många församlingarnes medlemmar icke ens till sin existens var känd, och som i alla fall, i intet afseende kunde, i en beskattningsfråga af så stor och omfattande vigt, anses representera församlingarne. Detta sista synes oss åtminstone Öfverståthållaren bordt inse, och endast en verklig ovana vid behandlingen af allmänna ärenden, kan förklara detta svåra nrsstag. Vi äro dock långt ifrån att lägga Herr Öfverståthållaren detsamma till last, men det är i alla fall ett af de många, hittills beklagligen fåfänga bevisen på felaktigheten af det system som, i en tid då begreppen om rättigheter och pligter hos den enskilde äro i så hög grad utbildade, i spetsen för de vigtigaste förvaltningsgrenar sättas män, någon gång, såsom 1 närvarande fall, med insigter och god vilja, men utan annan praktiskt förvärfvad kännedom af ärender och deras behandling, än den tjenstgöring vid militären i subalterngrader, kan bibringa, — Fattignämnderne tillstyrkte, och när ändtlisen Församlingarne sammanträdde för att rådgöra om utgifter och beskattning till deras betäckande, circulerade inom Sockensltämmorne den lika oväntade som naturligtvis högst misshageliga nyhet, att tjugofemtusen R:dr Banco redan voro använde, och den i captieusa uttryck författade skrifvelsen från Öfverståthållaren till Consistonm och Pastorerne, tycktes antyda, att församlingarne utan vidare pröfning borde betala detta, hvarefter sedermera fick öfverläggas om hvad som vidare borde tillgöras, Följden var lätt att förutse, allmänt protesterades mot alla redan gjorde utgifler, såvida icke församlingarne genom de utsedde Deputerade gillade dem. Härigenom har au Öfverståthållaren kommit i ett högst get förhållande, ellev hvad Fransmännen kalla fausse position, till den menighet hvars styresman han är, Om församlingarne nu illdeles ogilla vissa utgifter — (har, såsom let allmänt berättades i Sockenstämmorne, en byggnad vid Sabbatsberg, som Om sOomnaren kanske inbringar några hundrade Rdr, blifvit hyrd på ett år mot 1500 Rdr Banco, och aftråde till dess närvarande innehafvare erlagdt med 1100 Rdr, summa Lvitusensexlhundrade B:dr B:co, så är ett sådant orillande af omständigheterne i hög grad nåkalladt) — huru skola då dessa betäckas? Kongl. Maj:t har i en serskild skrifvelse uttyckligen förklarat, att Staten ej betalar cm. Men Barn in skola då penningarna agas? Vi veta det icke, men hvad vi vea är, att menigheterne icke böra gifva vika ör de skenbara olägenheter af en vägran. nan utan tvilvel skall söka att förespegla