Aftonbladet – 15 september 1831, sida 2

HAR UVI HAÄALUUUALILT JE VOLT TU LIUT2 yL SKULL Vala ansvarige för hvad en Asiatisk styrelse låter utföras af beväpnade massor utan vilja, utan själ (sans ames bekännelsen är naiv.) Hela: denna kedja af olyckor som öfverströmmat Polen, och hvari Ryssland visserligen eger sin stora del, har sin upprinnelse från Catharina 2:dra, lysande och förderflig i åminnelse. Hennes eröfringssjuka har försatt Ryssland i en falsk ställning, hvarur det icke kan komma utan den mest förfärande omhvälfning. Polens delning var icke blott en orättvisa, den var äfven ett i högsta grad opolitiskt företag. Alltsedan Kejsarinnan Annas tid var Polen under vårt omedelbara inflytande. Vi disponerade dess materiella krafter, dess politiska betydenhet, ungefär på samma sätt som i närvarande ögonblick, vi kunna räkna på Turkiet och Sverige (nous disposons de la Turquie et de la Sucde.) On vi fortsatt detta system; om vi i Polen vetat upprätthålla detta inflytande, men med all den skonsamhet man är skyldig ett folk som anses fritt, skulle vi af Polackarne hafva bildat oss en naturlig förmur mot Europas alla öfriga makter. Detta var också den upplyste ministern Panins tanka. Han satte sig enständigt emot hvarje förslag till Polens styckande. Han uträttade ingenting, men kan väl derföre ett verk af några usla intriganter, sådana som en Subolf, Barbarodko, m. fl. betraktas såsom uttrycket af en hel nalions vilja? Allt klokt folk i Ryssland har tvertom ansett denna sönderstyckning af en närgränsande stat såsom högst menlig för Rikets sanna intresse, emedan den, från en sida sedd, gaf åt Österrike och Preussen en solidare tillökning i makt än åt oss som icke behöfde det, och för hvilka ett politiskt inflytande öfver Polen i sin helhet var vida vigtigare. i Annalkandet till Europa, som man lagt så mycken vigt på, är ock ej annat än en politisk lockmat. — Det verkliga och enda vigtiga närmandet till Europa egde rum vid Peter den förstes död, derigenom att vi förvärfvade Östersjöns stränder; ty om något gifvit fart åt vår civilisation så är det Petersburgs anläggning och eröfringen af Städerne Reval, Narva och Riga. Våra gränsers fram Alyttande i Öster och Söder är vigtigt blott såsom utgångspunkt för. blifvande eröfringar. Dock hvarföre flere eröfringar? Blott för att förvandla oss från ett helt och sammanhängande folk till en mosaik af nationer, såsom Österrikiska monarkien, der man ej mera vet hvad ett fädernesland vill säga. Vi Ryssar, vi äro oåterkalleligen fästade vid iddgen om en fossterbyggd och begripa att andra kunna vara det; vi äro vida rättvisare mot Polackarne än de äro det mot oss. Vakta er att stadga ert omdöme om vår nation efter hvad några köpta Peterburgska tidningar skrifva om den. Allt hvad som icke är be: soldadteller låg hofsmilare hos Autocraten, fat