Aftonbladet – 8 september 1831, sida 2

atrvirkes: POLEN. Detta lands närvarande förhållanden och utsigter äro föremål för en artikel i Engelska tidningen Courier, den vi anse förtjena en verklig uppmärksamhet, Den lyder så: E en artikel från Betiin, uti en Närnberger tidning, heter det att, om Frankrike och England, erkände Polens sjelfständighet, blefve Preussiska kabinettet tvunget att göra detsamma; så stort är Preussiska folkets tillgifvenhet för Polackarnes sak. Den-na förmodans rigtighet betvifla vi ganska mycket. Säkert är det väl att i Preussen råder stark sympathi för Polen, men Preussarne äro sjelfve icke oafhängiga nog i sina tänkesätt, för alt genom kraften af sin opinion inverka något på sin egen hårdnackade och lömska styrelse till förmån för ett annat folk. Så länge derföre Preussiska regeringen afhåller sig från allt direct inblandande i Polskä angelägenheterne, så länge den icke rent af griper till vapen för Ryssland, kan Preussiska folkets sympathi för Polen endast bära ringa frukt. Kunde Konungen af Preussen vara förvissad alt, genom det nu kämpande Konungariket Polens erkännande, åt sig förvissa besittningen af den del hans företrädare sjellve tillskansat sig utaf rofvet, så skulle ett sådant steg å hans sida väl mö-. ta mindre svårighet. Men Konungen af Preussen vet ganska väl, att kriget i Polen icke blott är en strid meHan Ryssar och Polackar, utan mellan fribet och despotism, mellan tyravners anspråk och menskliga rättigheter, och att derföre hvarje försök till förmån för en enskild del af Polen, gjordt ntan hbänsigt till alla delar af den fordna Polska republiken, endast skulle frambringa ögonhlickliga resultat. Vi fortfara ännu alltjemut att tro, det, i trots af det hjeltemodiga folkets ansträngningar, Rysslands stridskrafter, understödda af Preussen, ofelbart