Aftonbladet – 30 augusti 1831, sida 1

ve me aAtrikes: ODILLON BARROTS TAL. (Forts. fr. N:o 197). Vi tro att ju flera organer nationens sunda förstånd har, ju flera medel det har att yttra sig, destomera befästas dessa institutioner, emedan man ständigt skall hos. dem upptäcka garantier af magt, sammanhållning och skydd för alla rättigheter. Se der vår tanka om den konstitutionella ärftliga monarkien. Han är nödvändig för Frankrikes enhet, nödvändig för dess sammanhållning och styrka, och skall alltid äga ett säkert stöd i alla upplysta medborgares tänkesätt. Men vi tillstå, M. H. att förhållandet icke är sådant med de ärfiliga privilegier som man vill konstituera till grundval för denna monarki. Och nu M. H. de män som tro att man icke befästar utan snarare blottställer Konungamagten, genom att associera den med dessa ärfiliga privilegier, som icke hålla prof inför tiderna och — särdeles — inför allmänna förnuftet och rättskäuslan, — de som tro detta, säger jag, utgöra oppositionen. De äro icke republikaner, utan män som hysa en redlig öfvertygelse om landets behof, och hvilka destomindre böra misstänkas för revolutionär syftning, som de tvertom vilja aflägsna, äfven för framtiden, alla frön till orolighet i samhället. Visserligen kunna några tvister uppkomma äfven om princigerne för den inre förvaltningen; men dessa tvister äro af underordnad natur, och vika svart för det förtroende som man icke kan neka att hysa för redliga män — då Styrelsen består af sådane. Olika åsigter kunna äfven, uppkomma öfver sättet att behandla några inre rörelser. Utan att tänka det man bör visa någon eftergift för det anhang som Herr Guizot kallat revolutionens svans, tro vi likval att det skall tillhöra Regeringen, hvars stvryka är snarare af moralisk än ma