Aftonbladet – 25 augusti 1831, sida 3

THEATERN. Oaktadt Stockholms Tidning härom dagen förkunnade, att den Kouvgl. Theatern icke skulle komma att öppnas förr än Fredagen den 26 Augusti, eller som 1 morgon, så hade likväl Theater-styrelsen vågat annoncera spelterminens början till i går afton. — Knapt har väl något spelår för theatern ingått under så lyckliga auspicier, on man skulle få sluta af yttre omständigheter, hvilka tjenade att gifva dagen och timman en serskild högtidlighet. Vid åskådarnes inträde mötte deras blickar en fullkomligt renoverad salong, med ny både målning och för gyllning samt en ny ridå, den seduare likväl, i vårt tycke, icke lyckad. Knapt hade denna uppgått, förrän signalen från artilleriet tillkännagaf H. K: H. KronPrinsessans nedkomst, hvilket gaf anledning: till folksångens uppförande. Fru Torsslow deklamerade först en af Hr Beskow författad prolog, bvilken, i den nätta och smakfulla stil, som enligt vår tanka år hans utmärkande förtjenst såsom Författare, serdeles i vissa skaldeslag, innehöll åtskilliga reflexioner öfver konsten, med serskildt afseende på den dramatiska. Dervefter uppfördes Helmfelt, eller den återfunne sonen och Quarantänen. Ingendera af dessa pjeser äro nya, och vi behöfva således icke redogöra för deras innehåll. Vi anmärkte med nöje, att Hr Carli Hjortsberg vunnit i: sitt spel mera natur och ledighet, utan synbart bemödande att vara degagerad i sina fasoner, såsom någon gång tilllörene, oaktadt den gammaldags militärdrägten icke rätt klädde honom; äfven anlitade han nög ofta sufilören. -Mamsell. Högqvist, hvars vackra oskuldsfulla ansigte är så passande för unga naiva flickroller, tro vi någongång kunna, utan skada för detta hufvudelement, nedlägga litet mera eftertryck eller passion i sitt spel, som i öfrigt, icke saknar lifligbet. De öfriga personerne, Hrr Hjortsberg, Almr löf, Torsslow, Sevelin, Berg, Lindman och båda Kinmanson, samt Fruarna Torsslow och Åbergson voro sig alla lika, och helsades vid inträdet af publikens bifallsyttringar i mer eller mindre grad. Såsom ett bihang tll skådespel i allmänhet, böre vi äfven nämna vågra ord om den nya glans och tillökning, som den olympiska cirquen på Djurg särden vunnil gör vom tillkomsten af Herr De Bachs trupp. Herr Dallots utmärkta vighet och skicklighet i lindansning var förut nästan det enda den Gauthbierska truppen egde att bjuda på. Ibland Ur De Bachs sällskap finnas åter flere, hvilkas skicklighet i konstvidning är beundransvärd, i synnerhet Fr Mottys. Denva ovunlige eqvilbrist är tillika jonglör, och utför på bästan ungefär samma konster, hvilba Indianen Mooty Me, Fa o i a fr oo de of