ett ars diplomatiska Jemkningar, kurirvexlingar, inbördes gnabb, försoningar c. c. ändtligen 1i all samdrägt en Konung på Belgiska thronen. Holland förgrymmas, rustar sig, anfaller bonom och tycks vara på god väg att alldeles göra kål (sit venia verbo) på det nya Majestätet. Han kastar sig i i armarne på Fransmännen, De ropa krig, krig, hålla tal, skicka två Prinsar, en Marskalk och 30,000 man till Belgien. Hela verldens uppmärksamhet är rigtad på detta land, hvarifrån den krigslåga som snart skall förvandla hela Europa till ett läger, utgår. Men politicerar, räknar ut allt hvad Preussen, Österrike m. il. skola göra, man sätter Preussens soldater i marsch för att observera eller. till och med anfalla Fransmännen; dessa (hvilka segra, det förstås) spassera öfver Preussen in i Polen m. m. Men under det hvar och en efter sina åsigter, på håret förutsäger och ordnar gången af det stoxa Dramat, och med tillförsigt väntar dess upplösning — skickar König Ii illem de cerste sin minister ned till Generalstaterne, och en kurir till den eviga Conferencen , med uppdrag att högt förklara det han, så vida en Fransk arme inrycker i Bel gien, alldeles icke ämnar fortsätta kriget, ehurnväl hans troppar redan slagit en Belgisk här, tagit två fästningar och en mängd städer. Tvertom är ban på ögonblicket färdig att låta hela sin segrande armdge marchera hem igen, utan alt den ens fått ögonen på en enda Fransk Uniform. Pjesen är sålunda slut innan den ens blifvit rätt börjad; spektatörerne få, bäst de vilja, afgöra omi den hör, till den classiska eller romantiska genren, eller till och med till le genre ennuycux, Det enda hvarmed de numera kunna fördrifva tiden är, att efter förmåga resonnera litet öfver de roller hvari hvar och en af de spelande e uppträdt; det är deroti vi äfven uthbedja oss att få göra ett litet försök, utan anspråk att låta det gälla mera än hvad dylika vanligen öra. Vi vilja ej serdeles uppehålla oss vid England. Det visar sig, enligt sin en gång antagna politik, föga på scenen, utan står nu såsom alltid helst bakom coulisserna, och åtager sig regisseurs befattningen. Valet är icke dåligt, serdeles när man har den lyckan att ega så lydiga och väl inöfvade sujetter, att efter bebag anbefalla entreer, och sortier, Frankrike, såsom alltid, är le jeune premicr, och har, såsom vanligt i Komedien, in gamla kvarriga förmyndare, Monsieur Ca-itmir, som håller för unga Herrn långa parlakanslexor öfver hans otidiga böjelse för rörelsen och söker hos honom inskärpa fördelarne af en medelväg, Det hjelper dock icke, och, han ser sig ändtligen tvungen att, ill den kära fredens och förmyndare arfvolets bihehållande, (åtminstone till en liten oc än PE NE ee oo ra ooo ee