Aftonbladet – 27 juni 1831, sida 3

en nvar var sa Detlydliig alt, ach aclien som undergick periodisk minskning, ej stod i ett alltför stort förhållande till det öfriga, eb ler, med andra ord, att missväxten endast medtog besparingarna från de bättre åren, under det betydlig förmögenhet alltid återstod, Under en långvarig oafbruten fred hade förmögenheten säkerligen ganska myeket bordt tilltaga, och stora besparingar fun nits, om ej vissa frätande orsaker verkat till motsatsen. Det är ej sagdt att dessa besparingar skulle bestå i spannemål. Hvad slags värde ägande gods som helst, låter alltid förvandla sig till den vara, som bäst behöfves, då handeln eiär altför myeket fjättrad, och den har icke varit det alltjemt såsom nu på sistone. Sådana experimenter som det Regeringen detta och förra år anställt, att nemligen under gifven missväxt på en gång med hög tull försvåra införsel af säd utifrån, och på samma gång tillåta fri utförsel och fri bränvinsbränning, hafva under dessa 15 år aldrig förut brukats, och jag hoppas och tror fullt och fast de blifva de sista i den vägen. Dessa misstag af Regeringen, ehuru de säkerligen ökat graden af den ögonblickliga nöden, i den mon sädespriserna blifvit uppdyrkade, kunna dock ej sägas hafva hufvudsakligen och direkt åstadkommit fattigdomen, eller dess tilltagande, hvilket skett efter hand, på sält jag tror mig i det följande kunna visa. Någon egentlig allmän nöd kan icke eller sägas ega rum inom denna Socken, åtlminstone i jemförelse tmed den som i andra delar af Riket icke utan skäl öfverklagas, och detta just af den orsak, att hos kärnan af allmogen, adl förmögenhet ännu icke är medtagen; men skulle fattigdomen tilltaga i det förhållande, som fortgått på dessa 15 år, så kunde vi snart, vid ett nytt missväxt-år, få dela samma öde som Finnbygdens innevånare, hvars räddning i sådana är, genom undsättningar, år mera svår ot icke omöjlig än man i allmänhet förmodar. Då undsättning är elt ämne, som för dagen mycket omordas, och deri detta Länets styrelse skarpt klandras för feiaktige och bristande åtgärder, kan jag icke uvudgå att inom denna krets äfven derom, under utveckling af mina öfriga åsigter, yttra min enskilta mening, hvilken såsom sådan får gälla hvad den kan, på hvars och ens öfvertygelse, utan att någons försvar, eller svederläggning af någon viss persons motsatta mening, dermed åsyftas. Jag vill först söka uppdraga en bestimd gräns emellan begreppen om faltigdom och KL 1 a AR Pr Kr ) ss 28 nöd. Med fattigdom hos allmogen vill jag betekna det tillstånd jag ofvantöre vidröst då formögenheten ar så knapp, att under dess begagnande på ett måltligt sätt, öfverensstämmande med landets sedvanor, tilleo