Aftonbladet – 25 juni 1831, sida 3

Att menniskor blifvit uppskrämda, är både naturligt och nödvändigt; det förra till följd af hvars och ens kärlek till lifvet; eller bestämdast sagdt till sitt lif; det sednare så vida några helsosamma och genomgripande åtgärder i stort skola tillvägabringas. Kan någon på verkligt vetenskapliga grunder omstörta den åsigt jag framställt af sjukdomens natur, så måste också jag, med liten skymt af vetenskapsmannens interesför sanningen, glädja mig deråt, men såsom menniskovän sörja, ty 1 samma stund man hinner till den öfvertygelse, att sjukdomen ligger i luften, förlorar sig all verkan af menskliga försigtighetsmått för att utestänga smittan. Hufelandska citaterne i N:o 143 St. P. äro visserligen fullkomligt rigtiga, och förut ur andra källor, så väl kända och erkända, att visst icke hans namn behöfdes för att ge stöd åt den åsigt de föranledas men ännu hafva de icke förmärkts innehålla något stridande mot hvad jag yttrat i ämnet. Insändaren lofvar att meddela fakta som bevisa något, i hvad som rörer den Asiatiska choleran.? De: blifva visserligen välkomne för vettenskapen, men undertiden måste jag, ehuru obehagligt det förefaller att hänvisa till sin egen auctoritet, åberopa den lilla skrift jag utgifvit om Choleran, och hvaruti jag väl dragit slutsatser, men också anfört facta, på hvilka dessa stödja sig, och der man ibland annat torde finna ett och annat i afseende på den så myeket omtalade fruktan, en angifven sjukdomsorsak, som genom dess tramställning såsom en art Subject object verkligen blifvit till en löjlig grad vigtig, så alt fruktan, och fruktan för fruktan immerfort växa i hvarandra och determinera till ett hjelplöst elände. Besynnerligt nog hafva likväl, i de flesta länder, qvinnorna minst angripits af sjukdomen, oaktadt de väl torde kunna förutsättas ha fruktat mest. Ifrån det mera underordnade återgå vi till en allmännare reflexion: Choleran, såsom landsplåga, måste betraktas från statsmannens ståndpunkt, icke från läkarens. Må man fritt göra hvad man kan, för alt genom läkarevård lindra de lidande, ifall sjukdomen skulle inkomma; huru mycken båtnad dermed vinnes, kan endast erfarenheten intyga, och den tyckes i andra länder varit föga tröstande i detta fall, men skola enskilde hoppas frälsning, så måste det ovilkorligen ske genom det att staten frälses, eljest bliv föga att boppas. Och härvid pålruagar sig den anmärkning, alt Insändaren, hvars välmening man icke misskänner, ledes af den allmänna trånghanostada arg tsoasn föll fulla hauannAf ann van