Aftonbladet – 4 juni 1831, sida 2

åtminstone auf den nentrale, aldragas ifrån massan af de uppräknade egenskaperne, bland hvilka dock många med fall rättvisa böra erkännas. Det egentliga som emot denna del af brefvet vore att anmärka, så vida ett sådånt omdöme må tillåtas en i sanning föga competent domare, skulle måhända afse stilen och ämnets behandling, hvilka, efter Gustaf III:s förträffliga karakters-målning, synas hafva förlorat något i bestämdhet och concision. Dessa mångfaldiga uppstaplade, oita omsagda epilheter upplysa i det hela ej mer än Calonii anförda yttrande, energiskt som Calouius sjelf; ett yltrande, som i få ord malar den sal. Herren sådan han var, nemligen med god vilja och ren urskillning, men vacklavde i föresatser och lätt förlede. Hans sämre eller bättre regering berodde af den person, som bemägtigade sig den första och närmaste inflytelsen hos honom. Deraf det klandervärda hos honom såsom Regent, med Reuterbolm vid sin sida; deraf det goda såsom Konung. med Garl Avgust och Curl Johan bredvid sig. Enskilt betraktad var han alltid en förträfllig man; men hans passiva dygder på tbronen, ehuru visserligen lyckligare än om de icke funnits, berattiga bonom icke att benämnas stor. Rec, förgrywmar sig öfver de blommor 2 I —U som blifvit strödda på Garl Augusts aska. Alt detta skett imed öppen hand, vill Avin. icke bestrida. Men ban hänvisar I detta afseende till hvad han förut yttrat om skiunaden emellan låfsånger ät levande och alIdne, om skillnaden att prisa dem som ki: na och dem som icke kanva belöna. AM göra rättvisa åt förtljeosten hos äen soi varit, torde i ullinänbet vara, eller ser åtminstone ocgennylligare ul, än atl, som man säger och månge göra, kasta rökelsekaret I ansigtet på den mäktige, som fiunes och änna verkar. Då Anu, troligen deri ej olik Ree., föreställer sig att Förf. till brefvel var den man, som i betyditgare mån beredde det år 1909 skedda Phrosföljare-val, och Anm., om än deri olik Rec, är fulit ölfvertygad, att med den djupa omdömesförmåga och resa patriotism, som vid så många tillfällen utmäkt deona man och hvilka hvarje tänkande och verklig Sveusk ovillkorligen måste tilierkäuvna bkonom, han icke kunnat med lagut samvete ifrågasätta och med sin dåvarande 10flytelse tillstyrka till Phroofötjare en Furste, nyss Sveriges fiende, så frömt han icke med innverlig öfvertygelse hade kant, att denne Furste skulle blifva mågtig att uppfylla alla de stora fordringar, som tiden och umständigheterne af honom kväfde, men huru skulle väl de dertill erforderliga cgenskaper binna Brefskr:s kännedom? Jos ingen bättre än motståndare förmå, efter pröfunings af hvarandra krafter, bedömma 4 ee vo pe or 1 i a