Aftonbladet – 4 juni 1831, sida 2

stor del härvaf finner Läsaren upplyst af den lilla mästerliga skriften, hvaraf vi välja utdrag af ett par ställen som röra Curl XIHi och Carl August. ?Efter. denna partiela öfversigt af Gustaf II:s regerings-åtgärder, vill Anm. öfvergå till de öfriga karakters techningarne i det ifrågasatta brefvet. — Dervid kan icke bestridas, att stor öfverdrift est rum, hvilken likväl är så påtaglig, alt en up ;pmärksam Läsare icke kan deraf förvillass Brefskr. har likväl för ingen del förtjent det hätska tadel, hvarföre ban blilvit ett föremål. Man bör evinra sx att brefvet ör författadt år 1010, och först 20 år derefter utgilvet. Om Brefskr. varit verksam deltagare i Revolutionen, och sedan njutit vänskap och förtroende af den nyvalda Konungen, bör man ej förundra sig om, under svallet af de känslor sow då ännu voro upprörda, han med förstoringsglas heskådade de egenskaper, hvilka, äfven af den oväldige, icke kunna bestridas bomälte KoDUNg, eller att han tillade houom förtjenst af tilldragelser, dem han mera såsom passift verktyg underhjelpte, in sjeltbjudande skapade. Offentliggörandet af dessa utgjutelser af tacksamheten, est elter de berömdes, na mera maktlöses, död, om än ötverdrifpe, långt ifrån alt innebära ett osmakligt smickers oädla halt, framvisar nåoot ädelt och rörande, som åtminslone är behagligt för Anm:s bjerta, och röjer hos Panegyristen det sällan sporda fenomenet al ännu brinnande rökverk åt Furstar som icke mera kunna belöna, Avi. finner icke att Brefskr. anställt någon jemnförelse emellan de konungsliga Bröderne, än mindre att ban ställt Gustaf HE vida under Carl XII, såsom Rec. anfict. Deras natur och egenskaper, och, i följ! deraf, deras karakterer, voro så skiljaklige, att näsgen jemnförelse emellan dem icke kan ega rum, om icke 1 conltraster, fvad den ene egde, saknade den andre, och så tvertom. Men detta utesluter icke uttnärkande egenskaper hos rägondera. Om Garl icke kande mäta sig wed sin äldre Broder 1 de delar, der denna så ypperligt glänste, på sätt Rec. det ganska riktigt anmärkt, vore det deremot orällvisa, att i moraliskt hänseende icke tillägga Carl framför denne sin Bror elt gilvet företr? ädes; och måhända voro Gustafs fel, just genom hans öfverlägsna snille och behag, mera vådliga för Sverige, än de som, saknande dessa attvibater, kunnat upptäckas hos Carl. Visserligen synes Brefskr., under värman af sitt löredrag, nog hyperboliskt hafva framställt sin bjeltes förtjenster; men då ban på förband antyder sin fruktan alt hafva inislogit sig och tillika visat skngygsidan a! den, äfven efter Anm:is omdöme, milde, tappre, redlise, tarvilige, Sveusksinnade Konungen, så har man orätt —t— — — — —.--———