Vi rd lä SA pe TEA ee rittosa, sedan uppkommit. De hafva utbredt sig, hufvudsakligen genom Presters, Läkares och Lagkunniges nitiska medverkan. Och hvilken skulle bättre, än desse män, hafva mätt djupet af det moraliska och fysiska förderf, som dessa farliga drycker dragit öfver menskligheten, och hvilket hittills trotsat religionens, lagstiftningens, uvdervisningens och läkarekonstens förenade ansträngningar? Dem är ej obekant att ett dylikt försök måste möta många hinder; ait bär är fråga, mera om varaktig än hastig framgång; att ingen god menniska har rätt att uppgifva menskligbetens sak, och att en enda menniskas räddning är en rik lön ffven för en bel lefnads mödor. Om Tit. nit för fylleriets förstöring kan Föreningen ej hysa något tvifvel. Deremot torde Tit. ännu betvifla, huruvida för detta ändamål ett måttligt bruk af distillerade spirituösa drycker nödvändigt måste uppgitfvas. Sådana betänkligheter ha i andra länder, der dylika föreningar bildats, blifvit yttrade, åtminstone till stor del, redan hälnva. De ha också i vårt land af vördrvadsvärda män blifvit yttrade. Föreningen har åt dem lemnat all uppmärksamhet, uin att känna sin öfvertygelse vackla. Hufvudsvaret ligger i hvad vi redan anfört. Vi utbedja oss endast en fördomsfri pröfning af skälen för och emot. Vi skole ej underlåta att, efter behof och förmåga, vidare utveckla grunderna för vår öfvertycelsc, men anse oss här endast böra tillägva att utrotandet af en last, erkänd som moder för en mängd andra, torde krafticare motverka dem alla, än äfven de mästerligaste emot dem rigtade deklamationer; utt förvisningen af ett absolut öfverflöd syues böra minska allt sådant; att äfsägelsen ar distillerade spirituösa drycker, icke för arIetaren, som i allmänhet af dem endast brukat bränvinet, är en, emot de högre stindens ojemförlig, uppoffring; att just den stall sätta honom i stånd, icke endast att skafia sig det helsosammare surrogatet, ölet, af bättre beskaffenhet, utan ock att, i oöfvigt, bereda sig ett lefnadssätt, som eger vida mer gemensamt med de högre ståndens, än bränvinet någonsin kunnat gifva; och slutligen, att vi ej vilja aflocka arbetaren några löften. Vi vilja med skäl och bevis föra honom till den öfvertygelse, att ban ör skyldig sig sjelf, hustru och barn att Öfvergifva den farliga leken med en eld, sow redan förtärt så många, och sitt fosterlond, att söka förmå sina likar till samroa beslut. Ändras denna ötvertygelse, står det honom fritt ätt återkalla sitt, under förbehåll af denna rätt gifva, löfte; men skulle han redan nu, då föreningen visst ej 3 mängdens opinion har något stöd, ntan tvrertom är blottställd för alla de smädelser, som det vid sin innersta rot angripna fylleriet kan upptänka, blygas derföre, måag hane Zändeade öfvertgrolca cta med 0 PR rr AN CAYYVY BIBLIOTHEK AF GREKISKE ocr ROMERSKE PROSAIKER 1 SVENSKA ÖFVERSÄTTNINGAR. Den klassiska Litteraturens värde är så enhälligt erkändt, att man knappt behöfrer erinra om den redbara nyttan af allt som bidrager till dess utbredande. Det gifyes ej något som mera städar tauikan och bildar smaken, som mera inplantar sinne för del passande och skickliga, som mera höjer själen till det ädla och fria i tanke och handling, än de odödlige Grekiske och Romerske författarees skrifter, vårt dyrbaraste arf efter forntiden. Vi hafva att tacka dem för grundvålaria till all vår bildning, och, till en stor del, äfven för utvecklingen af den borgerliga frihet, hvartill de framställt de första exemplen. Den Klassiska Litteraturen har räddat Europa ur barbariet, och utgör alltid ett säkert värn mot återfall deruti. Den ädlaste och renaste njutning hämtas af dessa skrifter, som man altid läser och återläser med samma intresse, och hvilka ännu efter årtusenden icke öfyverträffas i det som utgör deras cgentliga storhet. Är fråga om planens fullkomlighet, cm tankarnes och uttryckens gedigenhet och kraft, om enkel storhet och en okonstlad skönhet, då äro de Gamle ännu, och förblifva alltid, de eviga mönstren. Söker man sammansättningens konst och sanning, samt formens ominskade skönhet — säger vår berömdaste Skald — då måste jag häuvisa, ej blott till Homerus och Sophokles, utan äfven till Plato, Herodotus och Xenophon; ty något ypperligare, något mera fulländadt i detta afseende har hittills icke, så vidt jag vet, visat sig på jorden. i Detta yttrande kan anses som ett uttryck af karakteren hos de gamle Klassiske Auctorerne i allminhet. Det är sannt, att en stor del af deras företräde ligger i formen, och att denna är sammansmält med språken; men, utom det att sådant cgentligen inträffar hos poeterna, måste likväl alltid tankarne, meningarne och bildernas skönhet kunna Ööfverflyttas på andra språk. Berömda utiändska öfycrsättningar af de gamla Klassikerna hafva ådagalagt detta. Tyskland har redan hela den gamla Litteraturen öfverflyttad på sitt språk, och till största delen äfven Frankrike och Eugland: I dessa länder käprner hvarje man af vårdad uppfostran Platos, Liyii och Herodots mästerverk, äfyen om valet af lefinadsyrke icke föranledt honom till studium af de gamla språken, Dut inflytande som detta medfört på den allmänna bildningen i dessa länder, lär, efter de äsigter som här blifvit yttrade, lika så litet sättas i fråga, som att exemplen deraf äfven i vårt land förtjena efterföljd. Uudertecknad har derföre vågat hoppas att hvarje vän af en allmännare sann upplysning skull anse såsom cen redbar vinst för vär egen litteratur, det förelag, som härmed inför allmänheten anm les, nemligen utgifvandet at utvalda Ofversättningar på Svenska språket af de Grekiske och Romerske Prosaiske Auctorerne. Värdet af ett så beskaffadt företag beror naturligtvis på öfversättningarnes godhet. I detta atseende hafva persouer af utmärkt och godkänd förtjenst benäget lofvat medverka till sakens framgång, BSecrskildt torde få nämnas Herrar Professorerne Kolmodin och Höijer vid Upsala samt Brunius vid Lunds Universitet, såsom de, hos hvilka Förläggaren förnämligast står i förbindelse för möjligheten af företagets tillvägabriugaudo, och det förtroende, hvarmed det af Allmänheten kan omfattas. Att genom det billigastå pris sätta Läsare af alla klasser i tillfälle att utan stor uppoffring kunna äga dessa öfversättningar , och att indela verket så , att hvarje afdelning, bestående af visst antal volymer eller häften, kan utgöra ett helt för sig; 2 I, At TT Ach Pad att fraAnam mit vr frp ra det I ingå en all ket, som I ningar, H innefatta 1 4 hålten of dor. Arbe mat med ausgaben a kommer at vanlig okt: vanligaste kunna i pr na, hvilka hos oss, i priset för bokhandelr för 16 side chering til fast och gc Då, med hvarje häf sidornas ar och hela 4 band omkr sig att ut skall blifv: att utgifva Proenumt ken afgitt häftena. bokiådspri priset. Ex skett. Listor ti! va att tills missionäre: ligt antal Consistorii kunna blif i Riket. Hvar och exemplar, förutan all insamla pri delningen, räkna 15 j utkommandc Prenum komma, i genom try lästa Tidn kontrollera I händel de hos en vågat påriä gare nedsäl lande till falle att u härutinnan faldigt stör erfordras, Första a tillkännagi byvaribland under pres Romerska des?s histo code volyn tillgå dfye: le, Cicero Paciti ann byvilka val nagifyas v Preniume kommit, n la första a vidtager. En prosj formatets bokhandeln ÅA ul bor