--— WER ME VE RIE veg OER NOnRnv Vv lutionära barbari och den monarhiska uldheten. Tio år ungefär äro förflutna, sedan realutionen bjöd till att göra sig gällande i ortlugal, Spanien, Neapel och Piemont. vilka egodelar blefvo dervid plundrade ler kontiskerade? Hvad blod rann väl å schavotterne? Hvilken hämd togo väl atrioterne, den korta tid de voro mästare fver silt och andras öde? — Den Legitima wonarkien återuppträder på Spaniens, Neapels ch Piemonts throner, tack vare Spanska ch Franska hbajonetter!..... Man bar trogen ej glömt de konfiskationer, som följde i dessa välsignelserika restaurationer, ej eller landsförvisningarne, Afrieas faängel1, Riegos galge, Italiens och Spaniens häkn, öiverfyllda med allt hvad som fanns icit och redligt bland landets invånare, ratt något sednare åter tömmas — till mån för schavolten eller proseriptionen. Ney, BLabdedoycre, Berton, GCaron och så ånga andra hafva åt Bcurbonernes restauition betalt den oeftergilliga tributen af it blod. Juli-dagarnes Frankrike hade åhända några repressalier att utöfvas; med gsern på sina fanor, bortskickar den helt illa en menedisk Konung, dömer till fänsise, med 12 franes om dagen i kostpenngar, upphbofsmännen till blodbadet i Pa5, ministrar som kränkt de heligaste rätsheter, och låter, utan all beklaga sig, ; män frikännas som kort derefter hålla ientliga messor till den förjagade Konunfamiljens ära! Konungen af fZolland ger med lugn beUning att bombardera och uppbränna det omstrande Antverpen, fans Ståthållare ta i Maestricht hänga, i Luxemburg nedjuta de olycklige Beigerne. — Det befrile Belgien dömer till fem månaders fän1se en Öfverste, som blifvit förvunneh alt afva conspirerat till Oraniska husets förån. Pelen började ieke sin fruktansvärda kamp c Ryssland, förr än det populära partiet aonit fullkomlig seger. Detta parti berskar i denna stund VWarschau, utan otståndare. Och likväl, hvem har hört las om våldsamma åtgärder, om arrestengar, om lagar mot misstänkta? Nej, Poos bittraste fiender skulle cj våga förebrå 2 pågot dylikt Långt derifrån — de Rya fångarne behandlas med mildhet och ensklighet. Vi upphäfva oss icke till doare Öfver menarkerne; så dristisa äro vi ; men hvad vi fiona är att de gå till vävo vå helt annat sätt; allt är ju också de naveränpa tillåtet. En Kejsar Nicolai Ukas imer till döden hvarje invånare i guveramenterno Saxmogitien, Lithaucen och Wolvnien, som tagit del i iusurreelionen, och talar derjemte öfver, barnen ett håärdt slafri, det att blifva soldater i militär-koloeruc. Barnen göras sålunda ansvarige för a färd har 04 I Tr AA lent ba Ri NrAlen