Aftonbladet – 21 maj 1831, sida 2

LITTERATUR. Bokhandeln har under årets lopp fått emottaga några artillar i en aflitteraturens vigtigaste grenar, den allmänna undervisningen, på hvilka vi skola i korthet fästa läsarens uppmärksamhet. Vi anse oss icke behöfva ingå i mnågon utförlig utveckling af bebofvet och anledningarna till den nya riktning man börjar gifva åt språkens studium i allmänhet. Tidens stegrade anspråk på kunskaper hos yvgligen, som inträder i statslifvet, och nödvändigheten i följd deraf att bibringa kunskaperna med mera hastighet än fordom, hafva först -gjort nödvandigt att tänka på lättade undervisningsmethoder. — Besynnerligt nog har man ock funnit att den så twycket omtalade grundligheten, hvarmed såsom skal man i det längsta velat försvara den gamla skolpädagogikeus envisa och bråkiga gran malisteri, dervid alldeles ingenting förlorat. Det är, i afseende på företrädet mellan den gamla och nya språkundervisningen , ett märkligt fenomen, att pluraliteten af personer hvilka på skolan och gymnasium bråkat sin hjerna i 8 å g år med latinska glosor, ändock icke kommit till den obehinärade fördighet i språket, att kunna läsa bvilken Latinsk auctor som helst, med lika lätthet som man efter ett par års öfning läser en Fransysk eller Engelsk, samt att de inom några få är åter bortglömt större delen af den latin hvilken de med så mycken möda fästat i minnet. Ett verksamt botemedel bhäremot synes oss det sätt man widtagit i den nya elementar-skolan i hufvudstaden, der undervisningen så mycket som möjligt får utgå från lärjungens sjelfverksamhet; der följaktligen de granumatikalisha regtore