Aftonbladet – 30 april 1831, sida 2

PARLAMENTS-REFORMEN. Ehuru vi redan i ett sammanhang framställt öfverläggningarne rörande detta vigtiga ämne, tro vi dock våra läsare med nöje skola göra bekantskap med ett tal, som under de senaste debatterne, den 21 sistl. Mars, hölls öfver reformen, af den bekante Shiel, OO Connells vän och landsman samt förnämsta stöd vid genomdrifvandet af Catholska emancipationen. Engelsmännen sjelfva anse detta tal för ett af de yppersta som inom Westminster Halls murar varit hållet, och tillägga, att sedan Burkes tid hade man ej hört något dylikt. Det var första gången Shiel, som jemte OConnell nyss blifvit invald i Parlamentet, derstädes uppträdde såsom talare. Han var icke ens till utseendet känd af en stor del utaf husets medlemmar, och ett ogillande sorl genomflög salen vid de första orden af den obekante mannen. Detta förvandlades dock snart i den djupaste tystnad, som sedermera under hela talet endast afbröts åf det enthusiastiska bifall denne nya Demosthenes ovilkorligen aftvang sina åhörare. Han började med ett satiriskt utfall mot en af motpartiets talare, Baroneten Vyvyan, representant för Cornwall, som företrädt honom i tribunen , och i ett af bombast och långväga sökta effekter, uppfylldt tal, med haftighet angripit förslaget. Den hedervärde Baroneten, Cornwälls representant (började Shiel) har uti sitt vidt kringgripande tal uppkallat till stöd för sina påståenden Irland, Indien, Venedig, Persien, det gamla och nva Rom jemte Frankrike med alla sina revolutioner. Underhbart, i sanning, att han dervid ej nämnde ett ord om Cornwall! Förmodligen föranleddes detta deraf, att han vall en så hög ståndpunkt, derifrån för honom utbredde sig en till den grad vidsträckt horizont, att han omöjligen kuude varseblifva de föremål som iågo vid hans fötter. Detta gjorde mig i sanning ondt; ty obeskriflist gerna hade jag af honom velat begära några uppsysningar om Orsaken hvarföre det så fogat sig att Carniwall under närvarande ovstem