Aftonbladet – 29 april 1831, sida 2

SN hut Jona, tta a So oo. men kraftfullt och Frankrike värdigt språk: E detta ögonblick (den 15 April)? tillade han, ?hafva utan tvifvel Österrikarne utrymt Påflige staterne. Allt hvad de oentliga bladen yttrat rörande de instructioner som skola blifvit vår minister i Bom tillsände, är en ren dikt; tvertom har Herr St. Aulaire på det högtidligaste protesterat mot Bolognas occa; perande. I Deputer rade-Kammaren Löll General Lafayette den 13 ct utförligt tal, hvaruti han tackade utrikes mivistern Gref Sebastiani för det han kallat Don Miguel ett odjur.? Ilan såg deri ett gynnande tecken för dennes snara störtande. Hvad de föredrag anginge, som fästade Lu xemburg vid Konungen af Holland, anmärkte talaren att lika bestämda acter fästade Belgien vid Holland; när man trott sig kunna åsidosätta de sednare, hvarföre skuile man vara så nogräknad med de förra. Han kallade beliga alliancen en politisk Ahriman som äfventyrade Frankrikes existens. Vidare fordrade han att Polska beskickningen 1 Paris skulle erkännas lika väl som den Ryska, på det Frankrike genom. äntagande af en neutral ställning, måtte kunna gifva sina underhandlingar eftertryck. Conscil-Presidenten påstod att man till den grad sysselsatt sig med Italien och Polen, att man glömt Frankrike. Han försäkrade att nuvarande Ministere ingalunda lemnat Frankrikes värdighet ur sigte, emedan den varit den första sedan Juhdagarne som fordrat anslag förmöjligen uppkommande krig. Vidare yttrade han alt Cabinetterne väl i början oroats öfver Franska revolutionen, men snart insett dess sannskyldiga syftning. Att bibehålla både vttre och inre fred fordrades blott kvart och beviset att Frankrike verkligen vore regeradt. Man hade i öfrigt aldrig förpligtat sig till något hvarkei ) mob insurrectionen eller mot des spotisarmen, — Genom inre ordning och vördnad för lagarne måste Belgien söka visa sig värdigt sjelfständigheten. Luxemburg tillhörde huset Nassau, och fästningen med samma namn Tyska förbundet, allt genom fördrag, i hvilkas respecterande en mängd interessen voro inväfda. Så upprigtigt, yttrade slutHgen Hr Casimir PÅrier, vii denna tris hun skulle tillstå om krig vore oundvikligt eller enhälligt, lika uppriktigt förklara vi att freden hittills med hvarje dag fått nya garantier. Den 14 beviljades, efter en häfti I debatt den eventuella cerediten af tro0