Aftonbladet – 29 april 1831, sida 2

AA OO PETE SNES Ne sägandes Ifrån Memel afgår posten sjöledes till Liebau, fastan communicalionen — säges vara öppen på landssidan. — Vägen från Petersburg till Memwel öfver Polangen skall vara öppen, men poster och kurirer affärdas ej utan eskort. Några tusen insurgenter stå en mil på sidan om Polangen. Ryske Kejsaren har den 22 Mars (3 April) afgifvit en Ukas till dirigerande senaten, angående upproret i guvernementet Wilna: ?r) Alla adelsmän, som med väpnad haud deri deltagit, skola dömas af krigsrätt, och, med vederbörande detaschements-befälbhafvares tillstånd, domen genast gå i verkställighet; 2) Deras fasta egendom skall konfiskeras; 3) Deras söner få inkomma med en serskild nåd ansökning. 4) Upproriska personer af lägre klassen — från hvilket guvernement som helst — afskickas till Siberiska liniebataljonerna. 5) Deras söner afskickas till militär-cantonnisternez; 6) Alla som begått dråp under upproret dömas af krigsrätt; 7) Pardon lemnas dem som af tvång deltagit men återvända till sina hem. General Uminski fortsätter sina strider emot gardernez; enl. underrättelfrån Polska gränsen af d. 15 April står han vid Sokolon vid Ryska gränsen. General Wlodeks hela Cantzli har fallit i Polackarnes händer... — Från Wolhynien har man om Dwernickis ställning inga andra underrättelser än genom fångar, som berätta alt hans corps består af 18 sqvadroner, (30 man hvardera) 9 bataljoner (350 man hv.) och 20 kanoner ridande artilleri. — Det har officielt bekräftat sig att han slagit Gen. Kreutz och eröfrat 3 kanoner. Pr. Staats-Zeitung berättar under rubrik af ofliciel artikel, att Major Krzesimowski, som för befälet i det lilla kriget i Woiwodsk, Sendomir, förfrågat sig hos Österrikiska gränsposteringens chef, och fått af honom en försäkran att Österrike träffat alla nödiga anstalter att bibehålla neutraliteten och hindra Ryssarne att gå öfver gränsen. Vid Polska Riksdagens senaste session förevar frågan om Böndernes cemancipation. Man talade häftigt för och emot. En grundskatt skulle åläggas dem i stället för herregårdsarbetena. Man yrkade att, de borde tvingas att antaga friheten — eller utvandra, om. de mera älskade oket. Slutligen öfverenskom man att det skulle öfverlåtas åt deras fria val. ERANKRIKE:.