Aftonbladet – 13 april 1831, sida 2

OM BOURBONSKA FAMILJENS RN ISNING FRÅN FRANK(Forts. från föreg. N:o.) Vi slutade i går denna debatt med Hr Etiennes tal. Efter honom uppsteg Isambert: För tjugu år sedan regerade öfver Frankrike en slägt, hvars alla medlemmar gjort sig mer eller mindre förtjente af sina medborgare under frihetskriget emot de främmande coalitionerna, hvars hufvudman, för sitt första embete i Styrelsen, icke hade att tacka något annat, än de omätliga tjenster han hade gjort samhället, och hvilken icke störtade något annat än anarkien ; som, innan han bröt med friheter, hade uppsatt Frankrike på en höjd som det aldrig uppnått under någon konung af den gamla dynastien; som alltid stridde mot utländska makter, och för hvars olyckor: sympatiens känsla vore så mycket starkare, som Frankrike och han tvänne. gånger dukat under för tyngden af främmande härar, alltid för att gifva: rum åt en dynasti som förblef undergifven den hel. Alliansens banär. Vid denna tid använde dock lagstiftningen sin ostracism emot Napoleons anförvandter i nedoch uppstigande leder, och förvisade hela hans. ätt från Konungariket, vid öfventyr af dödsstraff. Denna ostracism, ehuru dikterad af de främmande makterne,: hade aldrig blifvit upphäfven eller mildrad. Man hade gått så långt: emot denna familj, att sonen af Eugöne Beauharnais, hvilken Polignaes mini-: stere tillåtit att genomresa Frankrike i der hans far endast lemnat hedrande :; minnen, blifvit utesluten från Belgiska tronen, oaktadt den så högt proclamerade non-interventions-principen. I dag vore det frågan om en Furste, som med styrkans makt sökt beröfva Frankrike hela den borgerliga frihet, som det under femton år lyckats aftvinga den absoluta makten, hvars återställande Carl X alltid hade burit I hjertat; en Furste som i hufvudstaden utgjutit strömmar af medborgares blod, som låtit församla ett Krigs-Råd, för att låta de förnämsta medlemmarna af Deputerade Kamma