PARLAMENTS-REFORMEN I ENGLAND. (Forts. fr. N:o 72). Lord Morpeth yttrade sig för Ministerens förslag utan att likväl i ämnet anföra något som icke redan af andra blifvit sagdt. Sir Charles Wetherell satte sig. emot förslaget, upprepande ungefär det samma som andra oppositionens ledamöter före honom yttrat. Efter några declamationer om revolutions institutionernes förstöring, hotelser rörande parlamentets upplösning m. i., tilljade han att fonderne som : erhöllo trettio millioner årligen , voro helt och hållet mot reformen, och frågade huru man då kunde påstå att den skulle väcka allmän tillfredställelse? General-Adwvocaten uppsteg midt ibland ropen: uppskjutit, uppskjutit. Den ädle och lärda Herrn, stött öfver den otålighet som visades honom, frågade om det blifvit en regel att bryta af en discusion hvar enda natt kl. z 1? (debatten hade likväl räckt från kl. 3 e. m.) Nu ropades hör, hör och fortfar och talaren yttrade: att det vore en orimlighet? att upphäfva sig mot valrättens stödjande på eganderätt. Ifade denna ej alltid varit den ursprungliga representationsgrunden? Eller trodde någon att fordna lagstiftares mening varit att medgifva Beoroughs röster för det de skulle sälja dem: till någon högvälboren Lord? Kunde det vara oppositionens menirg att allsingen reform borde ske? Så