Aftonbladet – 28 februari 1831, sida 3

PARISISK DIORAMA. (Slut fr. föreg. N:r) Flere bland de stridande grupperne äro högst märkvärdiga ej blott genom det illusoriska i perspectiven och figurernes modellering, utan äfven genom upplinningen och uttrycket. Sådana äro t. ex. en grupp a 8 a ro skyttar jemte en vattenkärra bakom hvilken någraibland dem söka ett skydd, en elev af Polytekniska skolan som uppreser en trefärgad fana på några uppsteplade tunnor, en sårad som af et t fruntimmer unvderstödjes och vårdas mm. m. I allmänhet skulle en utmärkt historiemålare ej kunnat gå längre i composition och utförande. Man 1genfinner har alla classers klädedrägter, ty alla elasser deltogo ock verkligen i striden, Massan utgöres dock af arbetsfolk med nakna armar, blottadt bröst, sönderrifna kläder. Allt detta är äfven historisk sanning. På afstånd synas tornen af Cathedralkyrkan HVotre Dame , öfver hvilken redan en trefärgad fana sväfvar. Vi säga med flit sväfvar, ty genom en egen slags synvilla, uppkommen af vanan, hvilken nästan aldrig visar 0ss en fullkomligt stillastående Tana, tyckes jemväl denna röra sig. Den är, i anseende till afståndet, mindre tydlig, undandrar sig derföre då och då delvis åskådarens öga, och dessa skiftningar i bildens redighet och bestämdhet, tillskrifver åskäd: ren ovilkorligen en verklig rörlighet. Denna optiska effect är högst egen och ökar betydligt illusionen; den skall, som vi tro, vid den minsta uppmärksa mhet falla i ögat på alla.