sin Vederpart lät enskildt underrätta honom derom på det han icke skulle behöfva vänta förgäfves. Hvad sluteligen beträffar Dagbladets yttrande om allmänhetens felslagna väntan att få se Herr Hjerta sjelf, så hoppas Ar Hjerta, att ingen derföre skall på bonom förtörnas, enär spektatörerne hade en riklig ersättning härför uti nöjet att få betrakta och skänka sitt deltagande åt Hr A. R: Wallden, som i denna rättegång föreställer den oskyldigt lidande? — Redaktionen på Dagblads-Contoret. Då det föröfrigt af nppsatsen i Dagbladet uppevbarar sig, huruledes Redaktörerne på Dagblads-Contoret allt mer närma sig det åsyftade målet, som förmodligen varit enda anledningen till anställande af den stora rältegången, att nemligen, sedan ideerna äro slut, få helt och hållet öfverflytta striden inpå personlighetens. område, så anser man sig blott böra anhålla det allmänbeten täcktes erinra sig att det icke är vi som börjat härmed, äfvensom att Dagblads-Redaktörernes personlighet, ehvad de skulle kunna vinna eller förlora på en sådan strid, skola få vara fullkomligt i fred för Herr Hjerta, som således äfven för denna gången håller tll godo med Dagblads-Redaktionens infall om hans förståndsegenskaper, under öfvertygelse, att det i allt fall är fördelaktigareatt förtjenaanses för plumpt qvick, än — plumpt dum och oborstad.