ej huru länge han blir i saknad af detta, för hans helsa så nödiga, medel. — Insändaren tror att vid jemförelse af alla de olägenheter och vexationer som nya författningen kan föranieda, med de missbruk som möjligen förr kunnat förefalla, skall skadan af den förra bli myeket öfvervägande, då allmänheten derigenom lemnas till pris åt så väl i mörkret famlande läkares misstag som mindre samvetsgranna Apothekares preijerier, öfver hvilka båda, lagarne på sådant sätt kasta en laglig slöja. — Då till följe af ett gammalt skråmakeri genom privilegier är bestämdt, huru många Apothek på hvarje slälle få finnas, tyckas åtminstone Hrr Apothekare ej sakna uppmuntran, då nu dertill en författning lättar för den mindre samvelsgranne att taga för sig huru mycket han behagar. — Man talar i våra dagar om skråmakeri, men skråsinnet visar sig i dess fruktansvärdaste skepnad inom läkareverket och hvad dertill hörer, då det tillskansar sig ett förmynderskap öfver ållmänhetens helsa, föga olik Hierar5 chiens våldsamma regering öfver dess själar under medeltidens djupaste barbari. : Onskligt vore alt då Hufvudstadens Apothekare bildat ett Institut för Pharmacevtiska kunskapens utbredande, de äfven ville sträcka sin välvilja för allmän upplysning ända derhän att sjelfve ge anledning till upphäfvandet eller förbättrandet af en författning som någonstö des i landsorten kan handhafvas på ett all rättskänsla hånande sätt, or