Faleidoskop, Herr Collbergs debut sistlidne gårs dag i Seids roll, hade en lysande framgång. Det deltagande allmänheten röjde för hans öfver gång till en ny bana, och den förhoppning för Svenska scenens uppfriskande, som hans vänner dervid hyste, rättvisades till alla delar. Då vi i ett föregående Nummer af detta Blad omtalte hans nära förestående Debut, trodde vi oss kunna anföra en annans ord om vådan alt beträda konstnärsbanan, Nu, sedan vi öfvervarit hans sceniska uppträde, finna vi med serdeles tillfredsställelse, att dessa ord, ehuru allmänhet gällande, ejkunna kommai fråga att tillämpas på Ifr Collberg, som med de egenskaper en frikostig natur tilldelat honom, förenar en hållning som i allmärhet först efter en längre vana af scenen plägar ernås. Han förer sina armar med rundning och välbehag — gör med dem ingen rörelse som icke är motiverad och i harmoni med mimiken. Då den djupare effecten fordrade en mera epergisk gesticulation, visade Hr Collr ber: g att han ej åsidosatt den ledning som dervid varit att hemta från de bildande konsternes studium. Röster egde, måhända, ännu ej den säkra modulation som den kan erhålla. Någon gång för mycket vek, öfvergick den utan intervaller till höjden al sin styrka. Deuna yttersta punkt bör varsamt och endast med ett förberedande crescendo begagnas. Vekheten öfvergick äfven någon gång ända till en ton af gråt, föranledd af den sentimalitet: h varmed Hr Collberg uppfattat karakteren af sin roll. Denna SS a Ia GA ee Öar tt ar