mit, som cmedlertid blifvit gjord tren—ne serskilda gånger och alltid på ett anmärkningsvärdt sätt. Jag har glömt alt säga att han var närsynt, hvarcmot jag har en förträfflig syn, och så förträfflig, alt en dag då jag var på stora theatern i Bologna och hade min platsien af logerna längst bort, kuude jag läsa några inscriptioner helt nära scenen, hvaraf andra personer med goda ögon icke kunde upptäcka en enda bokstaf, utan trodde att jag ville mystifiera dem. I allmänhet har jag skäl att säga att den anställda jemförelsen är haltande ialla afseenden. Icke derföre likväl, att något för mig stötande ligger der uti, ty Rousseau var en stor man, och om jemförelsen varit rättvis skulle jag anse mig hedrad deraf; men jag tycker icke om att smiekra mig med en oriktig föreställning. (Ur en Fransk tidning.)