Perpa steg han in på KlIetly OA de penningar åt mästermannen och sade: Mach es frisch! Nu framtog han ett kläde att binda för ögonen; men tycktes hastigt besinna sig. Med ett saligt leende lade han bort klädet, sägande: Nej! jag vill offra åt min Ilerre och Gud med ett bart, Yent och oskyldigt ansigte! Härvid föll han på knäl Mästermannen vände honom mot solen; hvarpå Bjelken blundade och ropade med hög röst. Herre Jesu Christe, i dina händer befaller jag min anda! Då ban tredje gången upprepade dessa ord, föll hufvudet. Den samme Hans, som vid Kalmar redan tjenstgjort, var äfven nu bödel, Ture Bjelke hade ovanligt tjock hals, l hvilken hos mästermannen fordrade både styrka och skicklighet. Då Bjelken knäböjde, tröstade Hans honom med den försäkran, att, om hans härlighet endast hölle sig stilla och rak, skulle allt gå fort och väl. Så skedde också, och då hufvudet föll, vände sig Hans sjelfförnöjd till de kringstående och sade: Das svar ein Hieb, der mag passieren. Nu utbreddes den röda duken för Stålarm. Han steg fram i spetsgården och lagade sig till att tala. Men Tegel trädde inom ringer, framtog och uppläste ett nyss ankommet bref, skrifvet af Hertigen sex mil derifrån. Det innehöll, att han skulle skänka Stålarm och Kurk lifvet, om ständerna ville lemna sitt bifall. Nan vande sig till myckenheten, som straxt började allmänt och öfverljudt ropa: Det är nog blod! nog blod! nåd nåd! Stålarm och Kurk knäböjde för folkhopen och tackade, kastade derpå tio daler hvardera still mästermannen och drogo sig åt sidan. I -— (AMA sa DD We mn AA Men det var ej ännu blod nog. Bengt Falk framleddes. Som katolik, föraktade han presternas biträde, öch blef utan vidare omsvep halshuggen. Nn vände tåget tillbaka till slottet. Det är en sägen, att Stålarm derunder Skämtande yttrat: De salige herrar Riksråder skola väl nu undra, hvart jag tagit vägen, emedan jag icke kommer efter dem till hioimelriket, som de väntat. Täangden af det här införda utdrag nödgar oss att derföre anhålJa om Läsarens benägna ursägt; men vi hafva ansett det onödigt för att gilva fullständighet åt den föregående taflan och omdömet öfver Carl IX såsom Regent och menniska. Vid anmälan af den femte delen af berättelserna, som innan kort utkommer, sä FROST SE JT Ek bb RH oa