det i evig pina; och detta vare mitt sista ord här i verlden. Under hela vägen fortfor han med sådana ord, tagande dessemellan i hand de personer, som stodo vid sidan, bedjande dem aldrig tala annat än godt på hans döda mull. Inom spetsgården fördes nu Gustaf baner, Erik Sparre, Sten Baner, Ture Bjelke, Klas Bjelke, Arvid Stålarm, Axel Kurk, Benvogt Falk, Erik Lejouhufvud, Göran Posse, Krister Horn och Karl Stenbock. Hertigen ville med detta skådespel injaga fr uktan, äfven hos dem, som han ämnade skona, De lifdömde rådsherrarna frågade de andra, om äfven de skulle gå till döden, Desse svarade: Vi äro icke rätt vissa, huru det aflöper. Nog är tillgift lofvad åt några bland oss. Gustal Baner sade: Nej! nej! gode män. Det är nog af oss fyra denna resan. Later våra hustrur och barn vara eder befallda , såsom de ock eder närskylda äro. En stockknekt gaf tillkänna, det de aågde tillåtelse att tala. Gustaf Baner sade: Nu är det tid dertill, då det ej mera hjelper, och sedan man i två år innestängt oss som uppenbara missgerningsmiän. Han lät fråga Otto Mörner, som förde befälet , Zz hvad ordning afrättningen skulle verkställas och fick det svar, att han sjelf, som den äldste i rådet, skulle börja. Väalan, sade Gustaf Baner, som Gud vill! I denna råtten är det så godt att vara den förste, som den siste. Derpå begynte. han psalmen: Herre Gud Fader! statt oss bi! hvarunder han klädde af sig, och sedan talade något med sina tjenare. Sedan upptog presterskapet versen : Nu beodje vt den Helge And! troende, att han dervid skulle stiga fram till afrättningen, men han stod quar och söng hela psalmen i ända och upptog derpå: Får Gud är oss en a borg. Sedan gick han omkring, talade om sin oskyldiga sak, tog åter alsked af de andra herrarna, som fått nåd, anbe?allte dem hustru och barty och började sjunga: Med glädje och frid far Jag nu hän; gick derpå ännu en gång omkring spetsgärden , tog de kringstående i hand och bad dem fara väl, talade så återigen högt ocn öfverljudt om sin oskuld. Erik Tegel uppmanade väl Göran Stjernsköld och Erik Brahe att stiga fram och vederlägga honom, men de tego. Baner tig ännu en gång afsked al de benådade herrarna, söng sedan på Tyska. Muss ich denn dran auf diesen Plan Åter talade han om sin oskuld, sina barn 0. sv. Detta hans framoch