Pe RISE Te fen RET pings torg, måste man känna sig dj: pt skakad al de föregående blodbad: och af den omensklighet som wtn: ko te både rättegången och sjelfva alrättningen. Herr Fryxells berättelse om sjelfva blodbadet är ganska målande: Domen utföll sålunda: -Hoaciskild Bjelke och Carl Stenbock NN le ännu hbållas i fängelse, tills de: sak blefve närmare undersökt. Pion lif, ära och gods dömdes deremot G::staf Baner, Erik Sparre, Sten Baner, Ture Bjelke, Göran Posse, Krister Horn, Clas Bjelke och Erik Lejonhufvud. De förnämsta skälen voro: Alt de brutit sina gifna försäkringar och vikit från Söderköpings beslut, hvarigenom de sjelfva dömt sig såsom otrogna och upproriska min samt fäderneslandets förderfvare, 2. De hafva både i ord, skrift och tryck med grofva och otillbörliga beskyllningar fläckat hans fursteliga nades goda namn och rytkte. Men konungabalken säger: Hvar, som talir å konung eller konungs råd, en elter Hera, det å heder och ära går, och kan det ej fulltyga, varde hatlshuggen. 3, De hafva ägsat konungen att med främmande här infalla i sitt fäderneslands; men uti högmålsbalken förmäles: Nu, om man leder å fosterland sitt utlind skan här, och härjar sitt egit fosterland, utan han följer, som ritt kommen är till riket, då vlifve han förgjord till lif och gods. Men, på det de icke skola med konung Sigismunds sällskap hunna ursäkta sg, läses i konungabalken: HMi shkolonm konung rätt lydno hålla och bud hans fullkomna, i allt det, han skä liga bjuder, och Ssvarligit är både för Gud och mannom, honom att bjuda, oss att göra.? Denna dom blef uppläst för alla ständerna och af dem bekräftad. Men snart förspordes äner bland sjelfva domrarna. Serdeles presterna klagade, att man förhastat sig, De bådo Hollstenska sändebuden på deras vägnar anhålla hos fursten om mildring. Det blef illa upptaget. Det säges äfven, att alla biskoparna samma dag med sina förböner besökt honom, men också utan verkan. De anklagades fruar hade emedlertid tillbragt sorgliga dagar. Fru Sigrid Bjelke, född Sture, Ebba Liljehök och Anna Gylta voro de enda, som. bekymrade sig om dem. De flesta andra drogo sig undan och de fyra fruarna, omgilna af barnskaran , voro öfverlemnade åt sig sjelfva. I början sutto de hvarje dag tillsam a 4